Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Adolf kommer till Uppsala. Julafton i Geijerska hemmet. Geijers svar till Fryxell. En katastrof. Ångestfulla dagar. Tillfrisknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUNS OSCAR
53?
får han ännu ej — men han ritar, hör på då jag läser,
lägger patience och sitter då och då en stund vid pianot,
och så går tiden. Söt och rar är han som alltid och för
öfrigt full af lif och intresse...»
Utanför det tysta sjukrummet hade Uppsalalifvet
återtagit sin vanda gång. Societeten hade, då allt kom
omkring, ej heller denna termin behöft sakna den
furstliga nådens stimulerande solsken; ty ehuru kronprinsens
akademiska studier nu ansågos afslutade, hade hans plats
intagits af den yngre brodern, Oscar, i hvars sällskap
prins Gustaf »till allmän glädje» i början af februari
återkommit till Uppsala. »Prinsarna» voro således nu
som förut sällskapslifvets gifna medelpunkt. Under
Geijers sjukdom hade de dagligen låtit efterhöra hans
befinnande samt anhållit att få veta när de själfva kunde
få infinna sig. — »Men mamma,» skrifver Agnes, »har
tills vidare underdånigast undanbedt sig denna nåd,
d. v. s. till dess pappa blifvit så betydligt bättre att han
verkligen orkar mottaga dem ...» Den tjugutredje
februari berättar hon emellertid: —
». . . I går middag kommo prinsarna verkligen hit och
stannade ungefär en timme . . . Vänliga och älskvärda som
alltid — prins Oscar oändligt lång och med ett par vackra,
kloka blå ögon — mer vet jag knappast om honom. Han
var ytterst ifrig och nyfiken att se hur vi bodde och ville
nödvändigt se alla rummen om hvilka han sade att bröderna
berättat honom så mycket. Prins Gustaf, som mera hemma
stadd, åtog sig att vara ciceron och förde honom omkring
öfverallt ... På aftonen var stor mottagning på Slottet, dit
jag rakt mot min vilja hämtades upp i Kræmers vagn för att
sjunga. Där var en orimlig mängd folk, prinsar och andra
människor af alla stånd och åldrar... Då man ej på länge
varit med i denna röra förefaller den odräglig. I går var
det olidligare än vanligt, emedan jag alls ej var i stämning
och visste hur oändligt mycket mera glädje jag skulle gjort
22. — I solnedgången. IT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
