Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Viktiga tilldragelser. Fredrika Bremers bref. Försäljning af gården. Resplaner. Grusade förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 EN KÄLLA TILL TACKSAMHET
verlden. Men det är ju bara en dum Fantasie och jag är
i grunden så öfvertygad om Guds godhet att jag är viss
att finna Honom hvar hälst jag söker Honom — äfven i den
Stora Öknen Stockholm ... Förskräckligt kommer det
dock att kosta på mig att skiljas från Upsala och vårt kära,
älskade hem, der jag varit så lycklig. Men då den
skilsmessan ändå är oundviklig, så kan det ju göra detsamma
h u r och när det blir. Redan nu, sedan Annerstedt varit
här och tagit mått på rummen m. m. förefaller det
mig som vore vi på sätt och vis främlingar här — en
obeskrifligt pinsam känsla! . . . Pappa och Mamma helsa dig på
det ömmaste och bedja dig vara öfvertygad att de gilla
ditt beslut då de väl veta att du handlat så som du
funnit rättast. Du får ej låta tanken på m i g eller d e m
vålla dig ett ögonblicks bekymmer. ’Att man gör hvad man
känner vara sin pligt ångrar man aldrig, om det så svider både
i skinn och hjärta!’ säger ju pappa alltid — och deri ger
du honom rätt, det vet jag! . . .»
Om det låg något af omedvetet hjältemod i det
lugna sätt hvarpå de unga sålunda, utan ett ögonblicks
tvekan eller klagan, på pliktens bud offrade en kär
förhoppning, så blef det icke utan sin belöning. Ingen
än så oblandad kärlekslycka skulle för Agnes i själfva
verket kunnat uppväga den som nu, tack vare denna
smärtsamma missräkning, i stället blef henne förunnad:
— att få följa den älskade fadern steg för steg på den
korta lefnadsväg som ännu återstod honom att vandra,
samt med sin kärlek och sin ljusa närvaro få förljufva
hans sista stunder. Missräkningen — bitter nog, som
den utan tvifvel i ögonblicket kändes — skulle i sinom
tid endast blifva en källa till oblandad tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
