Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Sista veckorna i Uppsala. Smärtsamma afsked. Ett viktigt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
RADBANDET
hafvet, där alla ängsliga tankar finge blåsa bort! — men
ännu ha vi många veckor dit; jag begriper knappt hur
vi skola öfverlefva dem !...»
Dagar och veckor gå emellertid i verkligheten blott
alltför fort — Agnes tycker snart att de löpa genom
hennes händer »som ett radband, där hvarje pärla bär
ett kärt namn, åtföljdt af en bön, en
tacksamhetssuck eller en allvarlig tanke». För sista gången passera
alla de välkända namnen revy i hennes bref, för sista
gången ser man den Geijer-Silfverstolpeska kretsen,
gruppvis eller i sin helhet, samlad i de välkända rummen
kring de personligheter som nu snart i en mannaålder
utgjort dess sammanhållande medelpunkt. Att den
trofasta Malla under upprepade besök tömmer denna
»känslans bitterljufva bägare» till sista droppen, säger sig
själf. Gång på gång hör man att hon tillbragt dagen
hos Geijers eller de hos henne. Själf antecknar hon
som vanligt med impressionistiskt impulsiv penna sina
känslor och intryck i dagboken: ... »Hela dagen hos
Geijers i den vackra trefliga boningen — som nu icke
mera blir deras! — Sol och Månsken! — Agnes Sång!
— Geijers visa ’Gubbens skridskofart’! — ...
Anna-Lisa god och förtrolig... Sade oss allt som ger
dem goda skäl att flytta redan i höst... De ha fått gården
väl betald och kunna därmed betala sin gäld ... De slå
sig ner i.Stockholm tillsammans med sonen Knut... Ja!
Ja! — Det blir bäst för dem! Men — hvilken
saknad!...» Hon gläder sig med vännerna öfver
brefven från Hönsäter, öfver förslaget att Eva Hamilton
skall göra dem sällskap. »...Ack ja!... den som kunde
resa med!...» Och hon afundas Fredrika Bremer som
fått skänka Geijer denna glädje... »Lycklig hon!!»...
I lon sitter just vid skrifbordet dä Geijer för första gängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
