Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Afresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄNDRADE RESPLANER
388
domslut fanns ingen appell. Fru Anna-Lisa redogör
vidare för situationen:
». . . Han yrkar alldeles bestämdt på att E. Gustaf skall
besöka Schlangenbad — göra detta till hela resans
hufvud mål och först senare resa vidare omkring ... Ej
heller ansåg han alls lämpligt att på en och samma sommar
besöka tvenne bad, hvilkas verkningar stå i absolut
motsats till hvarandra . . . Alltså ha vi nu beslutat att alldeles afstå
från Marstrand och i stället stanna ute några veckor längre
samt äfven längre än vi först haft för afsigt på Kinnekulle,
så att vi i alla fall ej återkomma till Upsala förr än i
September, som från början varit bestämdt . . . Allt detta har,
som I väl kunnen förstå, gjort mig helt konfys och yr i
hufvudet ... I stället för till Stettin komma vi nu till Lybeck,
derifrån öfver Hamburg till Amsterdam och uppför Rhen direkt
till Schlangenbad! — Sedan först på hemvägen Berlin, Dresden,
Weimar, Köpenhamn o. s. v. . . .
Godt och ljufligt, välgörande och läkande var det efter
den smärtsamma skilsmessan från Upsala för min Agnes att
här möta sin Bäste Vän — vår kära Adolf Hamilton, som
anlände hit nästan samtidigt med oss och om Lördag
återvänder hem med sina Föräldrar... I förrgår voro vi hos
gref Hennings tillsammans med Adolfs föräldrar, Geijerstams,
fröknarna Strokirch m. fi. släktingar, hvilka alla mötte Agnes
med stor hjärtlighet och välvilja ... I natt, hvad sägen I
derom! — hade vi Serenad, som smakade Upsala och djupt
rörde oss alla; det var Lindblad som arrangerat detta . . . Ack,
detta afsked från Upsala —!! — Alla dessa kära
vänliga ansikten på stranden — denna sång — dessa fladdrande,
brokiga fanor, som jag jämt ser för mig och som påminna
mig om alla lifvets brokiga färgskiftningar —!! — Inga ord
kunna uttrycka hvad jag i den stunden kände . . .
Jag hinner ej mer. Agnes helsar med tårfyllda ögon.
Gud vare lof att hon har ett par andra att spegla sig i som
lofva kärlek och trohet för lifvet och ge trygghet för en eljest
oviss framtid! — Barndomsglädje och ungdomsfröjd återfinner
man ingenstädes, det veta vi alla, — men Gud vare tack
för allt det myckna goda vi likvisst både ega och lemna
bakom oss I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
