- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Tredje samlingen : sommaren 1846 /
22

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ombord på Svithiod. En afskedsmiddag. Baron Hamilton håller tal. En skål för E. G. Geijer och för Jenny Lind. Ett afskedsbref. Ut till hafs. »Blida Böljor». Vårnatt på Hafvet. Hågkomster. Dagböckerna. Sällskapslif ombord. »Det Våta Elementet»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

MOR OCH DOTTER

Det blir tyst några ögonblick; alla sitta gripna och
allvarliga icke ens den elegante karnmarherrn kommer
sig för med att uttala det »charmant!», som eljest hvarje
ögonblick sväfvar honom pä läpparna och som Eva
Hamilton med tyst bäfvan alltjämt väntat på. Därpå
vänder Agnes sig med ett ömt leende till sin mor och
säger sakta, bedjande: —

»Mamma, kom — nu sjunga vi ’Afton på Sjön’!»
Och fru Anna-Lisa småler till svar, reser sig stilla och
tar plats bredvid dottern. Hon gör hvarken invändningar
eller ursäkter —, stundens stämning gör bådadera
öfverflödiga. Hennes röst är icke hvad den varit; men ännu
har den dock kvar den »ädla klang», som Atterbom
skref om och längtansfull påminde sig, då han under
vandringsåren i Tyskland sökte lindring för hemsjukans
kval genom att läsa Geijers och Afzelii folkvisor
dem han i vännernas krets så ofta hört Geijers unga
maka sjunga — och ännu sekunderar den förträffligt,
med sin djupare och fylligare timbre, dotterns skära
och ljusa toner, da de tillsammans sjunga:

»Hör, klockan

Klingar

Till aftonbön,

Hör, ljudet

Sig svingar

Utöfver sjön!

Det går som en suck

Ur den svala sjö:

’H ur ljuft likt en klingande

Ton få dö —!’»...

... De bada stämmorna, olika och dock närbesläktade
i klang och tonfall, fläta sig harmoniskt i hvarandra,
skiljas, mötas åter och bära hvarandra på lätta vingar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/3/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free