Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ombord på Svithiod. En afskedsmiddag. Baron Hamilton håller tal. En skål för E. G. Geijer och för Jenny Lind. Ett afskedsbref. Ut till hafs. »Blida Böljor». Vårnatt på Hafvet. Hågkomster. Dagböckerna. Sällskapslif ombord. »Det Våta Elementet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»EK LEFNADSDAG» 27
och Schellings lärjunge och redan tillbedjande vid
Schillers och Goethes altaren, hoppas finna för sitt
andliga lif i det lilla trånga öriket i väster — hvilka
nya synpunkter af bestående värde skulle tillvaron där
kunna erbjuda honom? — Hans förhoppningar voro
sannerligen icke stora — föga anade han, att den »flod
af nya åskådningar» — som han kallat dem i sina
Minnen — som under det evigt minnesvärda år han
skulle tillbringa i England strömmade in i hans själ ej
blott skulle skölja bort sa mycket som hittills verkat
hämmande på dess tillväxt, utan äfven kvarlämna frön,
hvilka delvis kräft en lifstid för att spira och mogna...
Det är på detta, säger han, som han gått och tänkt
denna afton, då han — efter nära en mansålders
förlopp — ännu en gäng på väg till en främmande
kust från ett fartygsdäck sett solen i stilla skönhet och
majestät sjunka i hafvet, liksom han då, tjugusexårig,
med lifvet och framtiden framför sig, sett den gå upp i
glans bakom de bohuslänska skären... »Sannerligen»...
så slutar han tankfull, med det vemodiga, halft
humoristiska tonfall, som är honom eget och bakom hvilket
alltid skälfver ett djupare allvar än han rätt vill låtsa
om — »Sannerligen ett eget sammanträffande, då man
tänker rätt på saken, du Agnes, du! — Så vardt då af
morgon och afton — en Lefnadsdag — hur den användts,
därom kan vår Herre allena döma!»...
Han står tyst några ögonblick, försjunken i tankar
och så:
- »Gud signe dig, mitt Socker — gå nu ner,
annars blir mamma orolig. Jag stannar väl häruppe ännu
en stund, jag — sof sött!»
Agnes känner honom för väl för att vilja störa
hans stämning med invändningar och betänkligheter;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
