- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Tredje samlingen : sommaren 1846 /
37

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ombord på Svithiod. En afskedsmiddag. Baron Hamilton håller tal. En skål för E. G. Geijer och för Jenny Lind. Ett afskedsbref. Ut till hafs. »Blida Böljor». Vårnatt på Hafvet. Hågkomster. Dagböckerna. Sällskapslif ombord. »Det Våta Elementet»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET VÅTA ELEMENTET

37

följande dygn antog verkligt oroande proportioner —
åtminstone i de allt annat än sjövana damernas fantasi,
för hvilka det hela var en ny och fruktansvärd
erfarenhet... »Nästan omedelbart sedan vi lemnat Ystad»,
skrifver Agnes med ännu efter genomkämpade lidanden
darrande hand »— vidtog Tragedien!» hvilken sedan
utan afbrott fortfor ända till framkomsten. För första
gången gjorde man bekantskap med sjösjukans kval...
»Det vore omöjligt beskrifva vårt Elände...», skrifver
fru Anna-Lisa efter ankomsten till Lübeck till svägerskan
— »Du, kära Sophie, vet åtminstone af erfarenhet,
huru det kännes!!!... Sjön gick hög — det knakade
och brakade i alla fogar och der jag låg i mina Qval
föreföll det mig, som om det arma fartyget varit lika
marpinadt som jag... Mer än en gång trodde jag
sannerligen, att vår sista stund var inne... Men Gud
vare tack och lof! E. Gustaf redde sig godt, gick och
satt hela tiden på däck, frisk och sund och glad, men
krånglade sig ändock alltemellanåt utför de slingrande
trapporna för att så kärleksfullt se till huru vi hade
det... I all min ångest och nöd ville jag alltjemt gråta
af glädje och tacksamhet öfver att se honom så kry!...»

Den dyrköpta erfarenheten medförde emellertid en
plötslig omkastning — det skulle ingalunda blifva den
sista — af den på förhand uppgjorda resplanen.
Brefskrifverskan fortsätter, efter en ytterligare skildring af
de utståndna vedermödorna:

». . . Tack vare allt detta ha vi nu visligen beslutat att
allt framgent så mycket som möjligt afhålla oss från det
Våta Elementet samt derför alldeles uppgifvit planen
att från Hamburg resa sjöledes till Amsterdam samt derifrån
uppför Rhenfloden ... Vi kunna ej utan fasa föreställa oss
ytterligare en eller två, möjligen tre sådana dagar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/3/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free