Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En morgonhälsning. Ankomst till Lübeck. Söndagsmorgon. I Drömmarnas Värld. Mariakyrkan. Historiens Genius. Minnen och Syner. Den gamla Staden. En Idyll. Vid Holstenerthor. På väg till Hamburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA STADEN
51
blifvit en herre öfver Sverige? —... »Torde hända»,
mumlar borgmästaren betänksamt till sin närmaste man
»att man gjorde honom ett streck i räkningen och något
litet stäckte hans framfart genom att släppa denne unge
Gustaf Eriksson hem i sitt land igen — Hvem vet,
hvad han kunde göra?»
— »Sannerligen, ingen dum karl den Niels Broms,
borgmästare i Lübeck, du Agnes, du —!!»... Och Geijer
gnider förnöjd sina händer.
... Naturligtvis fördröjer man sig så länge i
rådhuset, lyssnande till det förflutnas fängslande stämmor,
att man, som väl kunnat förutses, föga tid har öfrig för
andra på programmet upptagna »Sehenswiirdigkeiten» —.
Domkyrkan affärdas därför pliktskyldigast i största hast
samt rubriceras i Dagboken helt vanvördigt som »En
gammal ful byggnad med två sneda torn, på intet sätt
jämförlig med Marienkirche —», under det att öfriga
kyrkor, minnesmärken, konstsamlingar och hvad annat,
resehandboken anbefaller till beskådande, helt och hållet
måste lämnas i sitt värde. Man har fått nog af sådant —
föda nog för fantasi och tanke, så länge man lefver! —
I själfva verket är det ju icke heller Liibecks
»Sehens-würdigkeiten» man vill se, men själfva staden, »den
tyskaste bland alla tyska städer» och för de långväga
främlingarna också den märkligaste, alldenstund den är
den första. På den som förut skådat Köln och
Hildesheim, Nürnberg och Rothenburg, verkar den gamla
Hansestaden vid Trave med alla sina minnen och sin
medeltidsstämning knappast öfverväldigande — man har
redan ofta hört denna melodi, utförd af vida starkare
och klangskönare instrument och hunnit vänja sig därvid.
För den som däremot för första gången här förnimmer
dessa toner, på en gång så främmande och så välbekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
