Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ankomst till Hamburg. En orolig Natt och ett ljufligt Uppvaknande. Liljekonvalje och Syrener. Toilettbestyr. Grefve Wrangel. »Notabla Resande». I Rainvilles Garten. Näktergalen. Booths Blumengarten. Visit hos grefve Wrangels. Teaterbesök. »Alla Damers Älskling». Mrs Brunton. D:r Lappenberg. Afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liljekonvalje
61
väckte henne då Erik Gustaf sakta lade den svala, hvita
härligheten på kudden mot hennes kind. — I första
ögonblicket visste hon ej om det var dröm eller
verklighet, men verkligheten syntes henne helt visst i denna
stund ljufligare än alla drömmar och inför den smälte
alla nattens skräckbilder bort som dimma för solen —
för att knappast mera återkomma. Var det icke i själfva
verket rent af en synd att på allvar oroa sig för
framtiden och dess möjliga besvärligheter, då ögonblicket
var så öfverfylldt af den renaste lycka? — Stärkt af
nattens hvila, värmd af den kärlek, som strålade henne
till mötes ur de älskades leende ögon, kände hon sig
som löst ur en förtrollning, befriad från en tyngande
börda; hon kunde blott gråta af glädje och outsäglig
lättnad. De vårens vällukter som hennes kära fört med
sig åt henne från sin första morgonvandring i den
främmande staden tyckas hafva verkat som ett mystiskt
rökverk, för hvilket alla räddhågans, grufsamhetens och
kienmodighetens andar måste vika. Från denna stund
hör man i de många brefven, anmärkningsvärdt nog,
ej mera talas om någon »inquiétude», äfven under de
mest pröfvande förhållanden — fru Anna-Lisa har
ändtligen, åtminstone till en tid, lärt sig den afundsvärda
konsten att icke sörja för morgondagen utan helt och
fullt, med sorgfritt och obekymradt barnasinne
öfverlämna sig åt stundens glädje och njuta af dess solsken.
Hvad under alltså, om de veckor, som nu följde, ända
till lifvets slut skulle stå för hennes hågkomst som
de mest ogrumladt lyckliga och sorgfria det blifvit henne
förunnadt att lefva! —
För hennes drömmande och fantasifyllda sinne,
alltid skälfvande på mystikens rand, låg det i själfva verket
något symboliskt i detta första uppvaknande och allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
