Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Afresa från Hamburg. Öfver Lüneburgerheide. Den första Järnvägsfärden. Ett plötsligt Beslut. I Hannover. En räddande Engel. »Il Pastor Fido». En dramatisk Episod. Bournonville. Färdevägarnes Romantik. Ett pittoreskt Ressällskap. I Köln. En kyrkofest. En intressant Bekantskap. Herr Canonicus Wilhelm Smets. »Roligt, Roligt —!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reskamrater
01
piruetter — jag väntade hvart ögonblick att få se honom
utbryta i en stor, improviserad pantomimisk pas seul på
postgården till firande af dagens högtidlighet. — Lyckligtvis
beherskade han sig dock tillräckligt för att i någorlunda stillhet
göra oss sällskap till hotellet der han vid frukosten
presenterade oss för sin svägerska och sin femtonåriga dotter, Auguste
Bournonville, en förtjusande brunett, nu på väg till Paris för
att utbilda sig till danseuse — ’En lille Jenny Lind i sit Fag’
försäkrade den lycklige fadern. Båda visade sig vara fint
bildade, högst älskvärda damer, som under det återstående
af resan blefvo oss det angenämaste sällskap. — Vår tredje
reskamrat var en liten kolsvart, trasgrann, något tvifvel
underkastad fransyska, som oafbrutet åt smörgåsar ur ett medfördt
paket, hade läst fru Carlén på franska, svärmade för Jenny
Lind och nu, också hon, var på väg till musikfesten i Aachen
— vi visste ej rätt, om vi skulle rubricera henne som
skådespelerska eller blåstrumpa eller något midt emellan, men rolig
var hon i alla fall . . . Pappa hade emellertid fått plats i
Diligensens andra afdelning tillsammans med den meget
talende Balletmester, ett par andra herrar och vår
englalike Pastor, som alltjemt vakade öfver honom som en
son, höll reda på hans näsduk och käpp, hjelpte honom med
likvid och vexling m. m. — fullkomligt rörande med ett ord.
En ytterligare tillsats af djup devotion fick hans
tjenstaktig-het nu, sedan Ballettmästaren (som vi fruntimmer på något
afstånd till vår stora förlustelse tydligt hörde) medan hästarne
förspändes, vältaligt upplyst honom om att professor Geijer
vore en man af europeisk celebritet, att han just samma
morgon i en tidning läst en storartad beskrifning öfver afskedet
från Upsala m. m., samt att de borde känna sig oändligt
hedrade af att endast få sitta i samma vagn som en sådan
man o. s. v. ... Det samma inprentade han senare, ej blott
i de öfriga reskamraterna, utan äfven i konduktören, så att
denne, hvar gång han hjelpte Pappa upp eller ner ur vagnen,
aldrig försummade att klappa honom både fram och bak,
eller på annat sätt betyga honom sin aktningsfulla välvilja . ..
Äfven vi fruntimmer fingo oss förstås en släng af slefven och
vid alla poststationer täflade herrarna om att bjuda oss friskt
vatten, mjölk, tårtor, pepparkakor eller hvad som eljest stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
