Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Lyckans Gudinna. Det dolda Sammanhanget. Öfverraskningar. Ankomst till Aachen. Geijer går sina egna Vägar. Aachen i feststämning. Jenny Lind-febern. Ett program. Oemotståndligt. »Die Lind». En oväntad Syn. »Geijer!» —. Ett romantiskt Intermezzo. På Hotellet. En strålande Uppenbarelse. Förtrollerskan. Porträtten. Konsten och Konstnärer. Människan. Ett Diorama. Grefve Wachtmeister. På Repetitionen. Mendelssohn som Anförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ytterligare öfverraskningar
105
af den aflägsne lyssnaren än af själfva de medspelande
i den stora symfonien, för ögonblicket helt upptagna af
det egna instrumentets välljud och samspelets glädje.
Geijer och hans älskvärda reskamrater lefde under dessa
oförgätliga veckor så helt och fullt i det närvarande att
de först långt efteråt började ana såväl dess dolda
sammanhang med det förflutna, sotn dess betydelse för det
kommande.
Brefven från Köln hade kommit som en
öfverraskning för de hemmavarande; men en sådan högtid som
musikfesten i Aachen måste ju betraktas som en
fullgiltig ursäkt för en på det hela taget obetydlig afvikelse
från det ursprungliga reseprogrammet, och såväl på
Blomberg och Hönsäter som i Stockholm och Uppsala
gladde man sig af hjärtat åt den njutning man så
innerligt unnade de kära resenärerna, på samma gång
som man med en angenäm känsla af trygghet
föreställde sig dem nu ändtligen, efter alla irrfärder,
»fridfullt etablerade i det angenäma Schlangenbad» utan
annan uppgift än att sköta sin hälsa och hvila ut efter
alla strapatser. Men hvem kan undra om Adolf, då
han ändtligen, efter en längre väntan än han beredt
sig på, höll det efterlängtade brefvet på det tunna blå,
utländska postpapperet i sina händer, »så när släppt det
i golfvet af häpnad» då han läste dess öfverskrift och
datum, eller om han »måste läsa om det mer än en
gång, innan han kunde tro sina ögon»? — Ty stod där
icke tydligt och klart, skrifvet med den älskades vackra,
läsliga stil, som ej medgaf några misstag:
»Bruxelles — d. 6 Juni 1846.
Min älskade Adolf! — ja n u blir du förvånad! — Hvad
säger du om oss, som så här flyga omkring i stora vida
verlden? —• Här sitta vi nu helt oförmodadt, helt apropos, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
