Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pingstafton. Två Stjärnor. Mendelssohn och Jenny Lind hos Geijers. Konstens Söndagsbarn. En Harmonisk Treklang. Elias. Mendelssohn spelar. Intressanta Samtal. Hågkomster från England. »Stora Notabiliteter». Pingstdagskonserten. Annandag pingst. I det lilla Huset. »Romantiska Situationer». Grefve Woyna. En Syn för lilla Schröder. Andra Konserten. Hans von Seydewitz. Hos markis de Sassenay. Vicomte d’Agincourt. »Artistkonserten». Afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mendelssohn spelar
143
glädje öfver en intressant och tilltalande komposition,
som han, då musiken tystnat, rörd och allvarlig slöt både
tonsättare och sångerska i ett stort, varmt, faderligt
famntag, vältaligare än alla ord.
... »Öfverväldigande, oförgätligt,» säges intrycket
hafva varit pä alla närvarande. Man förstår det väl. Det
försvagades ej heller, då Mendelssohn, efter en stunds
uppehåll, åter satte sig till pianot, för att med »en
kraft, en eld och en fulländad teknik», hvaraf åtminstone
ingen af hans samtida var mäktig, tolka en ännu
större mästares skapelse... Det var nämligen intet
ringare tonverk än Beethovens Sonata Quasi Una
Fan t as i a, som han denna afton spelade för Geijer
— »gudomligt» enligt de båda flickornas hänförda
vittnesbörd. — Instrumentet lämnade dock, som äfven Geijer
i bref till Fredrika Bremer beklagar, åtskilligt öfrigt att
önska — det var tungspelt och tonen saknade klang
och skönhet — »annars hade han nog spelat ännu
mer»... men under denne mäktige trollkarls händer
tvangs det dock att sjunga och tala som det kanske
hvarken förr eller senare gjort. Först efter åtskilligt
öfvertalande lät han sedan under aftonens lopp förmå
sig att spela några af sina egna kompositioner, bland
hvilka särskildt nämnes »den sista af hans L i e d e r
ohne Worte i femte häftet». Därpå föredrog
Jenny naturligtvis »hänförande» — åtskilliga af Geijers
och Lindblads mest karaktäristiska sånger, bland dem
Hennes egen» — nämligen Mod och Försakelse»,
den sång som Geijer tillägnat henne — för så länge
sedan, syntes det dem väl bägge nu! — Och som på
sätt och vis blifvit afgörande för hennes eget öde...
Och till sist måste också Agnes sjunga. Stackars lilla
Agnes! Man tycker nästan det är synd om henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
