Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pingstafton. Två Stjärnor. Mendelssohn och Jenny Lind hos Geijers. Konstens Söndagsbarn. En Harmonisk Treklang. Elias. Mendelssohn spelar. Intressanta Samtal. Hågkomster från England. »Stora Notabiliteter». Pingstdagskonserten. Annandag pingst. I det lilla Huset. »Romantiska Situationer». Grefve Woyna. En Syn för lilla Schröder. Andra Konserten. Hans von Seydewitz. Hos markis de Sassenay. Vicomte d’Agincourt. »Artistkonserten». Afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»vår käre kanonikus»
151
en kärleksfull utförlighet som bäst bevisar att intrycket
ej hör till de alldagliga; ännu efter nära sjuttio år doftar
den både bildligen och bokstafligen af de rosor, man
till minne af några förtjusande timmar lagt i press mellan
bladen. Innan man föregående afton skildes åt på
teatern, hade Geijers nämligen lofvat »vår käre
Kanonikus» att på förmiddagen göra honom ett besök; och
det var ännu så pass tidigt att dagen ej hunnit förlora
sin första daggfriska morgonstämning, då man stannade
vid den uppgifna adressen — »en liten låg, gammaldags
port i en hög, af murgrön och vildvinsrankor draperad
tegelmur vid en stilla bakgata...» Enligt anvisning
ringer man på portklockan och ett ögonblick senare
öppnas dörren af den vänlige värden i egen person ...
»Här bor han,» skrifver Agnes »alldeles ensam i sitt eget
lilla, lilla hus, bara 2 rum på nedre, 2 rum på öfre
botten, midt i en liten, liten trädgård, öfverfull af
blommor och på alla sidor innesluten af murar, täckta
af vinrankor, murgröna och klängrosor — och en liten,
liten svart engelsk King-Charles-hund med långa släpande
silkesöron och ett litet rödt halsband med silfverklocka
är hans enda sällskap. Är det inte som en saga?...»
En saga, som Jean Paul mycket väl kunnat berätta eller
Goethe infoga som episod i någon af sina romaner,
skulle man vilja tillägga. Hur väl förstår man ej, att
Agnes, som hon skrifver, »formligen lider» af att tant
Alida och lilla Tekla ej med egna ögon kunna få skåda
denna interiör och denne Kanonikus, tydligen en man
efter de små Knösarnas eget hjärta! »Ack hvad de
skulle senterat allt detta!»... Hela det lilla eremitaget
företer i själfva verket de mest omisskänneliga
släktskapsdrag med det Knösiska fågelboet vid Östra Ågatan
»En alldeles obeskriflig prägel af poésie och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
