Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pingstafton. Två Stjärnor. Mendelssohn och Jenny Lind hos Geijers. Konstens Söndagsbarn. En Harmonisk Treklang. Elias. Mendelssohn spelar. Intressanta Samtal. Hågkomster från England. »Stora Notabiliteter». Pingstdagskonserten. Annandag pingst. I det lilla Huset. »Romantiska Situationer». Grefve Woyna. En Syn för lilla Schröder. Andra Konserten. Hans von Seydewitz. Hos markis de Sassenay. Vicomte d’Agincourt. »Artistkonserten». Afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans von seydewitz
159
bergerstudenten Hans von Seydewitz, som ett par år
förut gästat Uppsala och under de åtta dagar han
uppehöll sig där hunnit göra sig så hemmastadd i Geijerska
huset, att man till sist skiljdes nästan som gamla
vänner och ined verklig saknad. D å hade han
emellertid blott varit en bland de otaliga farande svenner som
under årens lopp kommo för att betyga den gamle
svenske historikern sin vördnad, vänligt undfägnades
i det gästfria huset vid Öfre Slottsgatan och åter drogo
sina färde, efterlämnande en mer eller mindre älskvärd
och flyktig hågkomst. N u verkade det plötsliga och
oväntade återseendet nästan som en af de effektfulla
teaterscener, då midt i ett lysande och rörligt skådespel
fonden plötsligt öppnar sig för en stämningsfull tablå,
en vacker drömsyn, som åt det skenbart tillfälliga ger
en djupare betydelse... »Herr von Seydewitz!»
... 1 samma ögonblick som man ropar namnet ser man
för sig det kära gamla huset, den älskade gamla
trädgården, det röda Slottet på höjden, de knaggliga, af
tusen minnen befolkade småstadsgatorna — man är åter
i Uppsala, man erinrar sig huru den muntre tyske
studentpojken, hvars öppenhet och frispråkighet vunnit allas
hjärtan, hjälpt Agnes att plocka astrakaner i trädgården,
retats och skämtat med henne och Tekla, lärt dem
sjunga tyska studentsånger, samt högtidligt invigt hela
familjen i konsten att regelrätt »rifva en salamander» på
äkta Heidelbergermanér... Ack, man minnes så mycket,
att man får tårarna i ögonen, och »skäms för att visa»
hur rörd man är! — Sedan dess har man då och då
genom resande landsmän växlat vänliga hälsningar,
tillräckliga för att visa att man ej helt och hållet förgätit
hvarandra; men minst af allt har man dock kunnat
drömma om att man på detta sätt en vacker dag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
