Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. På väg till Schlangenbad. Rhenresa. Nu och Fordom. En ny tid. Ankomst till Schlangenbad. Ändtligen i Hamn. Bostaden. Efterlängtade Bref. Utflykt till Frankfurt. »En Försmak af Himmelriket»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ RHEN
201
Efter att hafva redogjort för allt som därefter
passerat, till och med vistelsen i Bonn och besöket hos
Arndt, fortsätter hon:
. . . »Klockan åtta morgonen derpå embarquerade vi i det
mest förtjusande väder på Rhen. Men hvem skulle väl kunna
skildra denna färd — sannerligen ett enda crescendo af
skönhet och herrlighet från början till slut! — Vi hade
harmonimusik ombord, en värkligt god kvartett af blåsinstrumenter, som
man med nöje lyssnade till emellanåt; alla kyrkklockor ringde,
det var nemligen en stor kyrklig högtidsdag,
Frohnleich-namsfest, som det här kallas — och på flere ställen sågo
vi långa brokiga processioner tåga de slingrande vägarna
uppför höjderna eller utefter floden med helgonbilder, fanor och
standar, catholska prester i full ornat, långsamt framskridande
under himlar burna af chorgossar, högtidsklädt landtfolk med
brinnande vaxljus i händerna, allt under psalmsång — det tog
sig underbart ut från floden och den ena lefvande bilden
af-löste ideligen den andra. Alla dessa ställen, hvilkas namn
man hört och läst tusen gånger, fick man nu i verkligheten
se — men jag säger ej ett ord om allt detta — det ha så
många bättre beskrifvit, jag säger bara: Gud vare lof, att
också m i n a ögon en gång fått skåda denna gudomliga tafla!
— Till Coblenz kommo vi vid middagstiden och togo in på Hotel
du Géant, beläget alldeles vid floden...... På eftermiddagen
gjorde vi en utflykt till Stolzenfels — kanske det vackraste jag
ännu sett!.....Som vägen upp till slottet syntes alltför brant
för mina klena ben, öfvertalade ungdomen mig att företaga
uppstigningen ridande på en åsna. Föreställen Eder alltså, mina
kära vänner, om I det kunnen, mig uppflugen på ett
sådant Djur samt alltjemt convoyerad af den snälle,
hederlige Seydewitz, hvilken för att lugna min hönsaktiga ängslan
vid ett så ovant fortskaffningsmedel, insisterade på, att jag hela
tiden skulle hålla honom under armen, medan han, bärande min
uppspända parasoll, troget vandrade vid min sida och
åsne-föraren bildade eskort vid den andra . . . Agnes utropade gång
på gång: ’Ack — om bara Tante Knös nu kunde se mamma!’
— Och säkerligen skulle den synen ock hafva beredt vår goda
Alida ett ej ringa nöje .... Vid hemkomsten slog jag mig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
