Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. På väg till Schlangenbad. Rhenresa. Nu och Fordom. En ny tid. Ankomst till Schlangenbad. Ändtligen i Hamn. Bostaden. Efterlängtade Bref. Utflykt till Frankfurt. »En Försmak af Himmelriket»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på väg tim. schi.angenbad
205
i alla fall! — Ty kring den plats dit man nu är på
väg har man dock redan spunnit så många vackra
fantasier, och under alla färder och irrfärder har detta mål
alltjämt hägrat i bakgrunden, som ett slags hem i
främmande land, där man i ro och stillhet skulle få
fram-lefva några 1 ]lifliga veckor och dit man nästan börjat
längta... Skall man nu också finna den trefnad man
hoppats på? — Däraf beror ju så mycket. — Framför
allt, förmanar fru Anna-Lisa sina flickor, måste man
akta sig för att uppställa alltför öfverdrifna fordringar.
Allt för mycken lyx, komfort och beqvämlighet får
man naturligtvis ej göra anspråk på i denna aflägsna
bergstrakt.» — Man måste bereda sig på något helt
annat än de praktfulla storstadshotell, där man nu så
länge vistats att man nästan hunnit bli bortskämd och
förvekligad. Säkerligen kan det bli bra ändå — kanske
till och med bättre... Man kollationerar sina
hågkomster från svenska brunns- och badorter och styrker
sig med reminiscenser från Skoga Brunn uppe i
Elfdalen, från Gillberga och Sätra, från Gustafsberg och
Särö och Medevi, där man i små röd- eller gulmålade,
nästan fallfärdiga träkåkar med låga rum och sneda golf,
trots tusen obekvämligheter, ju framlefvat så många
oförgätligt glada och sorgfria dagar i sällskap med goda
vänner... Är blott trakten vacker och själfva baden
välgörande, kommer man öfverens, så är ju egentligen
illt annat af föga betydelse!...
Så talar man sakta med hvarandra, ömsevis
manande till förnöjsamhet och varnande för öfverspända
förväntningar. Men plötsligt, just då man tycker sig
hafva hunnit till den sköna dalens allra skönaste punkt,
just då Agnes, som hon sedan anförtror sin Dagbok,
i tysthet tänker: »— Här, — just här skulle jag vilja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
