- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Tredje samlingen : sommaren 1846 /
216

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. På väg till Schlangenbad. Rhenresa. Nu och Fordom. En ny tid. Ankomst till Schlangenbad. Ändtligen i Hamn. Bostaden. Efterlängtade Bref. Utflykt till Frankfurt. »En Försmak af Himmelriket»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1:N XV L1FSERFARENHET

s t e li e ii w i r u 11 d k ö n n e n nicht änders... Hvem
skulle kunnat tänka sig det för ett år sedan, du Agnes,
du!...»

Men det är blott ett flyktigt besök man denna gång
aflägger i Minnenas Värld; man hoppas få återkomma
längre fram — nu har man icke hjärta att längre lämna
mamma Anna-Lisa ensam och redan på tredje dagen
efter afresan från Schlangenbad anträder man
återfärden, denna gång öfver Mainz och Bieberich. Här
skiljes man ändtligen från den trogne reskamraten, Hans
v. Seydewitz, visserligen med saknad men dock i hopp
om ett gladt återseende — ty naturligtvis har man redan
stämt möte i Heidelberg, där Geijers på hemresan skola
uppehålla sig några dagar, och dit unge Hans villigt
medtager hälsningar till de gamla vännerna från Geijers
första besök där 1825, som han nu gläder sig åt att
återse — till Schlosser och Creuzer och Nägele och äfven
till Gervinus, som han icke mindre gläder sig åt att nu
först lära känna... Den unge studenten förklarar sig
vara »stoltz und beehrt» af att få göra tjänst som
budbärare mellan sådana män — och med många hjärtliga
ord och tankar säger man hvarandra farväl, tacksam
för en samvaro, som ej lämnat annat än de bästa och
ljusaste minnen.

Fru Anna-Lisa, från första ungdomen van att lefva
i en omgifning som i själfva verket knappast varit annat
än en enda stor familjekrets, har under tiden blifvit en
märklig och oförgätlig lifserfarenhet rikare. Hur hon
därvid varit till mods skildrar hon, jämte åtskilligt annat,
äfven tillhörande den karaktäristiska miljön, i bref till
svägerskan Sophie sålunda:

— ».....Ja, nu sitter jag här helt allena, sedan de mina

rest till Frankfurt. Högst underligt kännes det att veta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/3/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free