Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Schlangenbad. Den efterlängtade Fristaden. Jämförelser. Hvardagslif och Hemtrefnad. »Föryngringsprocessen». Trolldrycken. Under gröna träd. Agnes finner en Utväg. »Också ett ord —». Hvad som saknas och hvad som finnes. Ett Förord. En slutgiltig Trosbekännelse. Ur Minnesboken. »En personlig Erfarenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
DET SISTA ORDET
Och dock — liksom minsta våg som bryter sig
mot stranden pa sitt sätt kan sägas vara en
sammanfattning af hela oceanen, så torde äfven den, som med
uppmärksamma och kärleksfulla ögon studerar dessa få
sidor, på dem finna så mycket af Geijers innersta
personlighet, en sådan öfverblick af de resultat hvartill hans
lefnads långa sanningssökande fört honom, så många
intima och rörande, nästan omedvetna själfbekännelser,
att man ej gärna ville vara dem förutan. Själf har han
ju oförbehållsamt förklarat att han i detta arbete »i
politiskt, filosofiskt och religiöst
afseende» anser sig hafva sagt »sitt sista ord» —; och
säkerligen har det också varit hans afsikt att göra det,
så helt och uttömmande att han verkligen, som han
under sista månaderna af sitt lif med glad känsla af en
»slutad mission» yttrade, »ingenting mer hade
att säga». Om det lilla arbetet, sådant vi nu äga det, ej
fullt motsvarar de förväntningar som kunde berättigas
af en sådan förklaring ur författarens egen mun — därtill
fordrades sannerligen icke litet! — om det, som en af
Geijers senaste biografer anmärkt, vid sitt första
offentliggörande »knappast väckte något större uppseende»
och om det till och med på en så varm och
förstående Geijersbeundrare som Fredrika Bremer
verkade »en smula matt», så torde egentliga orsaken
ingalunda ligga vare sig i någon intellektuell afmattning
eller i »den naturliga reaktionen efter själsstriderna och
tankearbetet under de senaste åren», som man velat
göra gällande — utan i stället i de säregna förhållanden
hvarunder det tillkommit. En redogörelse för dessa
förhållanden torde därför icke sakna sitt intresse.
Äfven Geijer själf hade, som vi förut sett, i bref
till Fredrika Bremer, sagt sig vara så »full af tankar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
