Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Den Vetgirige Skolmästaren. Geijers Medarbetare. Pittoreska Kombinationer. Intressanta Grannar. »Moskoviter». De tre Prinsessorna. Systrarna Trubetzkoy. Häpnadsväckande men intressant. Skönhetens Makt. Sagoprinsen. En Missräkning. Oväntad Lefnadsvisdom. »On s’amuse —!» En Fésaga. Prinsessan skrifver. »Alltför täckt!» En förlorad komposition. Geijer går morgontur. Ett intressant par. Marie Wasiljewna. Dolda Trådar. Hadschi Murat. Resplaner. Besök af J. A. Josephson. Sista kvällen. Obesvarade Frågor. Afsked från Schlangenbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMLÖS
27 1
som tankar och bekymmer, dem man för en tid lagt
till ro, åter börja röra på sig. Verkligt rörande
uttryckes denna känsla af fru Anna-Lisa, då hon några
dagar före afresan skrifver till svägerskan:
. . . »Här har varit outsägeligen ljufligt, och jag kan ej nog
tacka Vår Herre för den tid han oss här förlänat. . . Till min
skam måste jag dock bekänna, att jag verkligen äfven i denna
stillhet, den jag dock mot intet velat bortbyta, någon gång
svårligen anfäktats af Hemsjuka och dervid äfven blifvit rätt
modfälld och sorgsen, då det förefallit mig som om jag intet
hem hade — utan irrade hemlös omkring i fremmande
land. då det kära lilla hemmet i Upsala nu icke längre är
vårt . . Då jag derom någon gång yttrat mig till Erik Gustaf,
har han dock alltid på det ömmaste tröstat mig med erinran
att Hemmet ej består i det hus, som med händer
uppbygges, utan fastmer i den kärlekens och trohetens
anda, som förenar dem, som detsamma bebo — och den
skatten skola vi väl med Guds hjälp ock föra med oss i
det nya hem, der vi hoppas finna vår ålderdoms ro
och fristad...»
Och något senare tillägger hon: —
... »Ja, nu stå vi snart färdiga att bryta upp från denna
välsignade ort, som blifvit oss alla så kär! . . . Friskare och
starkare äro vi till kropp och själ än då vi kommo — nu då
vi begifva oss härifrån, Gud vare lof! — ut i vida
verlden ännu en gång. Det blir ännu en månad, ja, kanske 5 à
6 veckors ytterligare kringflackande och ut- och inpackande,
innan vi komma till Kinnekulle, der vi få hvila ut för en
tid — men sedan åter — tyvärr!— Bråk, — Packning,
Flyttning och Smärtsamma Afsked —, innan vi
komma till ro på allvar .. . För mig synes det stundom på
afstånd alltsammans som ett stormigt Haf, som måste
passeras — gifve Gud vi väl alla vore välbehållna på Andra
Sidan!!...»
Det ligger en underton af halfkväfd ångest i denna
hjärtesuck — det aningsfulla hjärtat tyckes redan skälfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
