Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den bästa delen
303
lagar. Jag tyckte mig nu höra alla dessa ljudande
krafter arbeta om hvarandra till frambringande af en
verld. Sorg, glädje, triumf, andakt äro för evigt uttryckta
i dessa körer. Öfver Hallelujah finns ingenting
sublimare... Senare... har jag hört mera af Händels musik,
mest urval ur hans oratorier, och nu lärt mig älska
äfven hans arier och recitativ. Hvilken verkan göra ej
dessa med det enklaste ackompagnement väl sjungna!
Man hör den störste mästare i Harmoniens effekter,
som kanske funnits — och likväl hos ingen mästare
tydligare att deklamation och melodi är sängens
teckning, harmonien dess kolorit. Suddarne, lärde
eller ej, tro, att man kan komponera endast med
koloriten. Pärgen blir derefter. Lefve sången!
Ingenting går öfver en själfull sång —»...
Det torde kunna ifrågasättas, huruvida Gervinus i
hela sitt grundliga och lärda arbete öfver Händel lyckats
uttala någon vackrare eller i all sin knapphet bättre
karaktäristik öfver den mästare och den musik, han
framför alla beundrade. Man förstår, att ^diskursen»
mellan två sä likstämda själar måste varit tillräckligt
fängslande för att ersätta äfven den mest frestande materiella
välfägnad. Att de båda musikvurmarna därvid i mer
än ett afseende verkligen utvalt den bästa delen, anar
man för öfrigt, då fru Anna-Lisa senare framkastar en
dyster antydan att såväl hon själf, som Agnes och Eva,
tyvärr följande dag »befunnit sig allt annat än väl af
den myckna tracteringen och de manga präktiga
tårtorna» — men att E. Gustaf däremot känt sig
»kry som ett vinterny» och endast längtat att »sa snart
som möjligt åter fä träffa professor Gervinus för att
få musicera och diskutera med honom»... Härtill
saknades lyckligtvis icke tillfälle och under de följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
