Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
två grafvar
sänder en tanke till en annan liten graf, långt borta på
Uppsala kyrkogård, där Amalia von Helvig några få år
senare bäddat ner ett om möjligt ännu kärare barn*
och dit Agnes själf, allt sedan hon var liten, varit van
att bära alla trädgårdens vackraste blommor...
Sannerligen, underbara och oupplösliga äro de förborgade
trådar, som öfverallt sammanbinda de lefvandes öden
med de dödas. Alltifrån första ungdomen har Agnes
varit förtrolig med denna tanke och ofta hört den uttalas
af älskade läppar — men aldrig förefaller det henne,
har hon så starkt känt hvad den innebär, som den tidiga
morgonstund ett par dagar senare, då hon, vägledd af
det vänliga gamla Hofrådet, tillsammans med »lilla
pappa» tankfull blickar upp till de fönster, från hvilka
Amalia säkert ofta njutit af utsikten öfver slottshöjden,
går ett slag i trädgårdens vinranksklädda pergola, där
Hon, — som hofrådet berättar — ofta sent på kvällen
* Bernard von Helvig dog den 4 april 1816 under fru
von Helvigs vistelse i Uppsala som Malla Silfverstolpes
gäst. Se Malla Montgomery-Silfverstolpes Memoirer, del II
sid. 265 o. f. Då Geijer i sina »Minnen» omnämner sin första
bekantskap med Amalia von Helvig, talar han om........
»Denna vår 1816 i Upsala, dit hon kom för att söka en vän och
der döden träffade hennes älsklingsbarn, en engel i godhet
och skönhet — och der i skuggan af sjukdom, graf och
sorg nya vänskapsband knötos, för mig så rika på njutning, på
undervisning och minnen......» Ännu på 1870-talet kunde
denna på sitt sätt så betydelsefulla graf återfinnas på
Uppsala kyrkogård — en liten enkel sten, utan annan inskrift
än namnet Bernard, strax till höger om södra
kyrkogårdsporten och tätt intill muren mot alléen. Nu torde den vara
borttagen, ehuru man i betraktande af de minnen, med hvilka
den var förbunden och den roll den onekligen spelat i Geijers
lif kunde önskat att den fått behålla den ihögst anspråkslösa
plats, den så länge intagit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
