Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ex ädel förebild
313
bär inom sig, som det dyrkar och sträfvar att efterlikna
— och dä hon gar här vid sin fars sida, upprepar hon
tyst för sig själf de ord, han i sina »Minnen» ägnat
Amalia von Helvig, de ord han skref sedan han efter
manga ärs skilsmässa för sista gången återsett henne
och som Agnes kan utantill:... »Hon är förändrad
— och dock densamma — till sitt inre lika
rik... Jag har ej kännt någon rikare för
sina vänner, ännu mer genom hjärtat än
genom snillet, — ingen mer egnad att
sprida lycka och som, ehuru sjelf ej
lycklig, dock så kan nedkalla den omkring sig
... Hvad har jag ej henne att tacka för!...»
Tusen gånger har Agnes för sig själf upprepat dessa
ord och alltid med samma tanke: »— Sådan vill
också jag vara!» — Till en viss grad skola de bli
programmet för hennes eget lif och sätta sin prägel
på hennes personlighet, enligt den oskrifna men
orubbliga lag, som bjuder att »som människan tänker,
så blir hon». I själfva verket betyder det kanske
föga om den idealbild af Amalia von Helvig som Agnes
Geijer bär i sitt hjärta mer eller mindre liknar den
verkliga Amalia. Troligen är den förskönad; ty så
hemlighetsfullt danad är människoanden, att ingen
verklighet fullt kan motsvara dess vackraste drömmar. Men
i alla händelser — det är det viktigaste — är det bilden
af en ädel, vidhjärtad och högsinnad kvinna, ren och
stark, modig och uppoffrande, i stånd att äfven under
egna lidanden och pröfningar sprida ljus och lycka till
sin omgifning — med ett ord, väl värd att tjäna till
förebild för en ung själ, hvars naturliga åtrå står till
det fullkomliga och som aldrig skall upphöra att sträfva
därefter. Geijers trofasta väninna har kanske i denna —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
