Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHULRATH ROST
ansåg sig i förbifarten böra ägna en pliktskyldig
uppmärksamhet och åtminstone några rader i Dagboken.
Från Frankfurt, där man endast stannade ett dygn,
gick färden — »en ledsam och obehaglig resa,
i damm, värme och öfverfyllda Diligenser», skrifver fru
Anna-Lisa — således nästan genom dag och natt, öfver
Fulda och Eisenach, där endast några timmar ägnades
åt Wartburg och dess Lutherminnen, till Götha. Här
sammanträffade Geijer med sin tyske förläggare, Perthes,
»en alltför hygglig man», med hvilken han »hade mycket
af intresse att afhandla och öfverenskomma»; — och
af den unga fru Svartengrens far, Schulrath Rost, »en
munter och lefnadsfrisk gammal herre» till hvilken man
medfört de varmaste hälsningar från den lilla
Uppsalaväninnan, mottogs hela familjen med »verklig extas,
famntag, tårar och stora gester». Hos honom var man
äfven inbjuden till »en magnifik frukost» tillsammans
med Ȍtskilliga professorer och professorskor jemte andra
notabiliteter», hvilkas namn dock ej bevarats åt
eftervärlden. Geijers skål dracks i champagne och
»hjärte-rörande» tal höllos... »Alla dessa goda menniskor —»
antecknar Agnes — »visade oss så obeskrifligt mycken
uppmärksamhet och välvilja att vi med verklig rörelse
sade dem farväl och gerna skulle velat dröja längre om
blott tiden medgifvit...» Men redan tidigt följande
morgon fortsattes färden till Erfurt, där man stannade
nägra timmar — mindre för att bese Dömen och öfriga
märkvärdigheter än för att pä hotellet unna sig en
>välbehöflig hvila» innan man uppnådde den brådskande
resans egentliga mål. Ty till Weimar och allt hvad man
där hoppades att finna ville man icke komma dammig
och restrött, som till hvilken annan som helst af de
många större och mindre städer man passerat. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
