Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»upsala 1816»
343
samt tyst visar Geijer hvad som står skrifvet på
omslagspapperet : — »Upsala 1810»...
Förvisso en enkel trollformel, lätt uttalad och
dock tillräckligt stark för att förflytta åtminstone tvenne
af de närvarande - Louise von Kloch och Geijer
långt frän Goethes Weimar, trettio år tillbaka i tiden
till Mallas förmak och den lilla vänkrets som där
tillsammans genomlefvat så mycket af både glädje och
sorg som aldrig skulle glömmas — till det gamla
välkända auditoriet pa Gustavianum, där åhörarne just
den våren trängdes, som de aldrig förr trängts i en
Uppsaliensisk lärosal, för att lyssna till den unge
adjunkten Geijers allt mer omtalade föreläsningar
till Kungagrafvarna vid gamla Uppsala, till Slottsbacken
och Kyrkogården! Hvem kan undra om ingen af
dem egentligen kunde finna ord för allt hvad de därvid
tänkte, kände och mindes? — Tyst räckte Louise sin
gamle vän blad efter blad och tyst, blott då och då
med ett flyktigt leende, ett ofrivilligt utrop af nöje,
öfverraskning eller rörelse, mottog och betraktade han
dem länge och noga innan han — som hans dotter
väl erinrade sig - utan anmärkning lät dem gå vidare,
medan hans uttryck blef allt tankfullare och mera
inåt-vändt men på samma gang allt ljusare och mera
förklaradt. Hvilka syner han därvid såg, hvilka tankar
han tänkte veta vi ej; men helt visst varseblef han, under
genombläddrande af de ungdomsminnen som sålunda
af en oväntad skickelse förts i hans hand, klarare än
någonsin den dolda, sammanhållande tråd som
genomlöper hvarje harmoniskt människolif och så småningom
af många spridda och ojämna pärlor skapar ett ädelt
smycke, hvars minsta del är lika oumbärlig för det hela
som den största... Äfven pa den som i våra dagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
