Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
toner ur det förflutna
35H
Hur klart förnimmas icke de många rösterna, hvar
med sitt säregna tonfall, ännu öfver de många årens
breda klyfta. Hvad är väl »verkligt», hvad »overkligt»
i en stund soin denna? — De osynliga gästerna i Louise
von Klochs salong denna afton äro sannerligen icke
mindre lefvande, icke mindre närvarande än de synliga
... Tid och rum, fantasi och verklighet — är det kanske,
när allt kommer omkring, intet annat än idel ord, bakom
hvilka människoanden söker dölja sin obekantskap ined
oändliga möjligheter —? —.
Men ännu är den innehållsrika portföljen icke fullt
uttömd. Ännu återstår ett par små prydliga blad som
Louise räcker Geijer och som han leende genomläser.
Därpå reser han sig hastigt med en munter glimt i
ögat, vinkar åt Agnes och Anna-Lisa och går, åtföljd
af dem, till pianot — slår an ett par ackord, söker
några ögonblick melodien — och så sjunga de alla
tre tillsammans de verser »af den dålige poeten Malla»,
som hon anspråkslöst plägar kalla sig själf, hvilka enligt
öfverskriften på ett af de små pressade bladen på sin
tid sjöngos —:
»Vid Matias bord.
Den 1 : ste Maij 1817.
(Melodi: Am Rhein, am Rhein. d;i wachsen uusre Trauben o. s. v.)
Det Rhenska Vin som fröjdar allas Hjerta
På Våhrens första Dag
Förljufve nu jemväl vår Saknads Smärta
Med tröstande Behag!
Det kommer ju från Rhens och Neckars Stränder
Och oss en Helsning bär
Från dem som bo i vidt aflägsna länder
Men våra Vänner är!
-3. — I nol nedgången. 111.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
