Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ankomst till Leipzig. J. A. Josephson. Morgonmessa i Nicholaikyrkan. Söndagsstämning. Gewandhauskonserten. För sista gången. Mendelssohn på besök. Vallfärd till Lützen. Agnes ser Syner. Der Schwedenstein. »Där en Hjälte fallit». Ett kärt namn. En Helgdagskväll. Det stora problemet. Hos Josephson. »Schlangenbadsonaten». I Thomaskyrkan. Middag hos Mendelssohn. Knäckebröd och Risgrynsgröt. Skatter. En furstlig Gåfva. Ett Eldprof. Olycksbådande aningar. Den hotande Skuggan. Ett dyrbart Minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
ett kärt namn
fattiga Sverige att utföra —? — Hon spinner tanketråden
vidare och förlorar sig i drömmar — vid tillfälle skall
hon tala med »lilla pappa» om detta, det föresätter hon
sig...
Men i nästa ögonblick återföres hon hastigt till det
närvarande och glömmer både Gustaf Adolf och hans
minnesvård för ett ännu kärare minne. Den enögde
invalid som vårdar och förevisar den historiska platsen
har anhållit att »die gnädigen Herrschaften» täcktes
inskrifva sina namn i den bok där besökande pläga
anteckna sig — de andra ha redan skrifvit och nu är det
hennes tur. Men hvad upptäcker hon väl »med
obeskriflig fröjd» då hon efter fullgjordt värf nyfiket vänder
några blad tillbaka, om icke sin Adolfs namn — hans
egen »älskade, karaktäristiska namnteckning», hvars åsyn
redan så ofta kommit hennes hjärta att klappa, men aldrig
så som nu, då det så plötsligt och oväntadt träder henne
till mötes »bland en här af obekanta»! — Hur har hon
icke setat och önskat, hela tiden på färden hit ut, att
hon haft honom vid sin sida och med honom — »blott
med en blick, en tyst handtryckning, mer behöfves icke»
— kunnat dela allt det outsägliga hon känt, alla de
syner hon sett!... Och nu är han ju här... »Det
var nästan som om jag sett Dig själf!» — — Ack,
det kära solbrynta unga ansiktet, de trofasta mörka
ögonen, alltid så färdiga att återspegla och besvara
hvarje hennes skiftande stämning —! — Det förefaller
henne som en evighet sedan hon såg dem, och med ens
gripes hon af en »förtviflad längtan att resa från
alltsammans — bara hem, hem, till Dig!!»–Men det
är blott ett ögonblick — sedan kan hon åter glädjas vid
tanken på att han verkligen varit här och att
»Lützen äfven blir ett af de många minnen som vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
