Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ankomst till Leipzig. J. A. Josephson. Morgonmessa i Nicholaikyrkan. Söndagsstämning. Gewandhauskonserten. För sista gången. Mendelssohn på besök. Vallfärd till Lützen. Agnes ser Syner. Der Schwedenstein. »Där en Hjälte fallit». Ett kärt namn. En Helgdagskväll. Det stora problemet. Hos Josephson. »Schlangenbadsonaten». I Thomaskyrkan. Middag hos Mendelssohn. Knäckebröd och Risgrynsgröt. Skatter. En furstlig Gåfva. Ett Eldprof. Olycksbådande aningar. Den hotande Skuggan. Ett dyrbart Minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i thomaskyrkatf
377
samma orgel där Bach en gång utfört sina Fugor
och Motetter!»... Det blir också hufvudsakligen Bachs
musik som Mendelssohn nu »med fulländadt mästerskap»
föredrager — dock ej uteslutande, ty han spelar också
»en härlig Sonat för orgel af egen komposition» och
»partier ur Paulus och Elias...» Men vare sig
det han spelar är gammalt eller nytt, »klassiskt» eller
»modernt», så äga hans konstnärshänder makten — icke
allom gifven, som man vet — att ur detsamma
frambesvärja musikens egen ande, dess innersta själ, som
på starka vingar höjer sig mot det oändliga och bär
de lyssnandes hjärtan med sig... Ute råder en tryckande
värme, men här inne under de gamla kyrkohvalfven
är svalt och godt; det är »outsägligt ljufligt och
hvilande både för kropp och själ» att sitta här i stilla frid,
sluta ögonen för hela den yttre världen och helt låta
sig öfversköljas af tonernas mäktiga flod, med hvilken
alla djupets plötsligt frambrytande källor i ens eget inre
förena sig, svämmande vidt öfver alla hvardaglighetens
trånga bräddar, som det blott är dem förunnadt att
göra i dylika stunder — stunder af befrielse och
förnyelse, ur hvilka själen framgår styrkt och renad som
af ett föryngringens bad... Geijer sitter tyst och
orörlig i hörnet af sin bänk med djupt nedböjdt hufvud,
armbågen stödd mot knäet och handen skyggande för
ögonen; men Agnes ser att han förstulet torkar dem
allt som oftast, och hennes egna fuktas af glädje och
tacksamhet vid tanken på att han ännu en gång — som
så ofta förut under denna »evigt välsignade resa» —
fått genomlefva en stund af den högsta och ljufvaste
lycka han känner. Och sakta för sig själf upprepar hon
hvad han en gån g skrifvit under det ännu lefvande in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
