Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ankomst till Leipzig. J. A. Josephson. Morgonmessa i Nicholaikyrkan. Söndagsstämning. Gewandhauskonserten. För sista gången. Mendelssohn på besök. Vallfärd till Lützen. Agnes ser Syner. Der Schwedenstein. »Där en Hjälte fallit». Ett kärt namn. En Helgdagskväll. Det stora problemet. Hos Josephson. »Schlangenbadsonaten». I Thomaskyrkan. Middag hos Mendelssohn. Knäckebröd och Risgrynsgröt. Skatter. En furstlig Gåfva. Ett Eldprof. Olycksbådande aningar. Den hotande Skuggan. Ett dyrbart Minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olycksbådande aningar
385
minne af den »oförgätliga» aftonen: — ty i
afskeds-stunden skänkte Mendelssohn henne »ett exemplar af
sina samlade sånger och duetter», i hvilket han själf
skrifvit hennes och sitt eget namn ... »Jag kan ej
beskrifva hvilken glädje detta gjorde mig!...»
De timmar — ingalunda få — som sålunda
till-bragts i Mendelssohns hem hade varit rika pa ädlaste
njutning och därtill öfverflödande af bevis pä en
personlig välvilja och sympati som ej kunde annat än verka
värmande och välgörande och hvilken man alltid med
innerligaste tacksamhet och rörelse skulle erinra sig.
Men icke dess mindre var — underligt nog — det
totalintryck man förde med sig därifrån allt annat än
gladt — häri öfverensstämma både bref och
dagboksanteckningar, ehuru man fåfängt söker göra sig reda
för anledningen därtill. Det är i själfva verket med en
egendomlig känsla som den i tidens memoar- och
bref-litteratur någorlunda förfarne konstaterar att de svenska
damerna — eljest så benägna att se allt i rosenrödt
just i detta hem, hvars ljust harmoniska lycka så ofta
skildrats och nästan blifvit till ett ordspråk bland dess
förtroliga umgängesvänner, alltjämt hade en »tryckande
förnimmelse af att det låg en olycka i luften» —
något »plågsamt beklämmande» hvarifrån man aldrig fullt
kunde frigöra sig. Den vackra Fru Cecilia är sä vänlig,
så älskvärd, så intagande pa alla vis; men »så fort hon
icke tror sig vara iakttagen» fär hennes ansikte »ett
uttryck af djupt lidande» — hennes ögon fyllas af
plötsliga tårar utan all synbar anledning och man kan ej
annat än tänka att hon i tysthet bär pà »någon stor,
hemlig sorg»... ehuru hon anstränger sig till det
yttersta för att dölja det. Och Mendelssohn själf
man kunde ju ej annat än finna honom »förtjusande,
— 1 solnedgången. iii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
