Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ankomst till Leipzig. J. A. Josephson. Morgonmessa i Nicholaikyrkan. Söndagsstämning. Gewandhauskonserten. För sista gången. Mendelssohn på besök. Vallfärd till Lützen. Agnes ser Syner. Der Schwedenstein. »Där en Hjälte fallit». Ett kärt namn. En Helgdagskväll. Det stora problemet. Hos Josephson. »Schlangenbadsonaten». I Thomaskyrkan. Middag hos Mendelssohn. Knäckebröd och Risgrynsgröt. Skatter. En furstlig Gåfva. Ett Eldprof. Olycksbådande aningar. Den hotande Skuggan. Ett dyrbart Minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den hotande skuggan
387
derlag. Sedda i ljuset från senare tilldragelser te sig i
själfva verket de svenska gästernas iakttagelser och
skildringar, förskrifvande sig, som de göra, från en tid då
Mendelssohn för alla utomstående ännu syntes stå på
höjdpunkten af lifskraft och skaparförmåga och ingen
yttre skugga förmörkat hans husliga lif, egendomligt
gripande. Fru Anna-Lisas aningsfulla sinne bedrog
henne ej då hon i detta hittills så solljusa hem alltjämt
hade en »beklämmande förnimmelse» af öfverhängande
olycka — och om förklaringen af de hotande varsel
hvartill hon lagt märke var mindre romantisk än hon
tänkt sig, så var den i stället sä mycket mera tragisk.
Jenny Linds och Mendelssohns vackra och ogrumlade
vänskap hade ingen del i det »tysta lidande» som tryckt
sin prägel på hans hustrus väsen — men icke dess
mindre bar hon verkligen, som de sympatiska svenska
gästerna anat, på en »stor, hemlig sorg», en sorg som
många älskande kvinnor känt både före och efter henne
och som minst var främmande för Fru Anna-Lisas eget
hjärta: — den kvalfulla ångest hvarmed man inför sina
ögon dag för dag ser ett älskadt väsen förtäras och
förbrinna i hettan af en arbets- och alstringsfeber, närd
af inre eld och ökad af yttre förhallandens ödesdigert
stimulerande drifhusluft. Mendelssohn hade under de
föregående manaderna med hänsynslöst slöseri af hälsa
och krafter så att säga bränt sitt ljus i båda ändar;
han skulle fortsätta att göra det under större delen
af den korta tid som det ännu var honom
förunnadt att lefva och arbeta; och det torde ej kunna
betviflas att denna fortvarande och oafbrutna
öfveransträngning var främsta anledningen till hans —
mänskligt taladt — så alltför tidiga död. De varnande tecken
som bordt mana till större försiktighet voro kanske icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
