Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Köpenhamn. Intressanta Bekantskaper. Fest för Geijer på Skydebanen. Ett ögonvittnes skildring. Knut Geijer. Heiberg. Utfärd till Lyngby. Örsted. Afresa. En natt på Hafvet. Ankomst till Göteborg. En Glad öfverraskning. Kanalfärd. På Väg till Kinnekulle. Ankomst till Blomberg. Hönsäter. Lyckliga dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köpenhamn
400
säger, då jag inte får träffa Dig!» — skref Agnes
med en hos henne ovanlig liknöjdhet för stundens
glädjeämnen ... »Nu längtar jag så uhyre hem till Sverige
att allt annat förefaller mig odrägligt — och ändå äro vi
tvungna att ännu stanna så många dagar här —!»...
Som vanligt använde man emellertid tiden väl,
försummade intet af hvad som borde ses eller företagas
och fick därvid äfven — som man tacksamt erkänner —
lära känna en »oerhörd mängd älskvärda och intressanta
människor» samt åtnjuta en obegränsad välvilja och
gästfrihet, hvilken länge skulle bevaras i vänligt minne, äfven
om den kanske icke alltid för tillfället uppskattades fullt
efter förtjänst — ty värmen fortfor alltjämt att vara lika
tryckande och det myckna »sällskapandet och
beskådandet» blef under sådana förhållanden ofta mera
ansträngande än nöjsamt... »Det är något så okonstladt
och naturligt öfver danskarnes vänlighet att man måste
hålla af dem och genast känna sig helt hemmastadd med
dem» — skrifver Agnes... »Svenskarne äro egentligen
bra mycket stelare och högtidligare, åtminstone gent
öfver främmande... Här ha vi verkligen öfverallt blifvit
mottagna, firade och omhuldade rent af som om vi varit
gamla vänner — de snälla människorna ha ej vetat hur
väl de velat oss och om vi bara ej varit sä trötta’
så hade vi säkert haft förtjusande roligt!...»
Tröttheten lät sig emellertid ej bortresoneras, och
man finner det helt naturligt att den äfven tryckt sin
prägel på de från dessa dagar bevarade anteckningarna,
hvilka allt mer inskränka sig till ett summariskt
uppräknande af hvad man sett och hvem man träffat. En
utflykt till Lyngby, dit man inbjudits att äta middag
hos etatsrådet Rosenvinge, skildras dock mera
utförligt — »innerligt snälla, fina och vänliga människor»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
