Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Köpenhamn. Intressanta Bekantskaper. Fest för Geijer på Skydebanen. Ett ögonvittnes skildring. Knut Geijer. Heiberg. Utfärd till Lyngby. Örsted. Afresa. En natt på Hafvet. Ankomst till Göteborg. En Glad öfverraskning. Kanalfärd. På Väg till Kinnekulle. Ankomst till Blomberg. Hönsäter. Lyckliga dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
de svenska skaken
strax därpå »nästan med tårar» de första svarta,
blank-nötta, bohuslänska skären — fosterlandets yttersta
utposter i väster. Nu börjar det också bli lif i de många
orörliga gestalterna på däck; man vaknar och hälsar
och jämför sina erfarenheter under natten — »en
»ljuflig kaffedoft» sprider sig frestande från matsalongen och
flickorna skynda ner för att väcka Fru Anna-Lisa samt
själfva göra en smula toalett — nu kan man vara framme
om ett par timmar. — Stackars Fru Anna-Lisa har haft
en »fruktansvärd natt, faslig öfver all
beskrifning», som hon sedan skrifver till svägerskan Sophie;
ty nere i den kvafva hytten har hon räddningslöst
hemfallit åt alla sjösjukans kval — »sjufalldt värre än
någonsin förut!» och är däraf »grufligen medtagen».
Men väl uppkommen på däck vaknar hon snart åter
till lif och kan tillsammans med de sina i fulla drag
njuta af den strålande morgonen, medan ångaren genom
solglittrande vågor stadigt plöjer sin ban mellan
tätnande holmar och skär och svenska kusten längst bort
i fonden så småningom förvandlas från en drömblå
fjärr-syn till en med allt skarpare och mera karaktäristiska
konturer framträdande verklighet. Med hvilken rörelse
visar man ej hvarandra den första förblåsta,
stormpiskade tallen, den första »lilla rödstrukna, af sol och
vind urblekta fiskarkojan», inkrupen i lä mellan nakna
gråstensbergen — hvilken underlig och hjärtgripande
skönhet upptäcker man ej plötsligt i denna sträfva och
stolta fattigdom, efter att så länge ha mättat sina ögon
med sydligare nejders mjuka former och yppigt saftiga
grönska! — Med tacksamhet skall man alltid minnas
allt det vackra man sett, allt det sköna hvaraf man fått
njuta — men det bästa af allt är kanske ändå att
känna, så varmt och starkt som man känner det i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
