Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Köpenhamn. Intressanta Bekantskaper. Fest för Geijer på Skydebanen. Ett ögonvittnes skildring. Knut Geijer. Heiberg. Utfärd till Lyngby. Örsted. Afresa. En natt på Hafvet. Ankomst till Göteborg. En Glad öfverraskning. Kanalfärd. På Väg till Kinnekulle. Ankomst till Blomberg. Hönsäter. Lyckliga dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den vida horisonten
421
minut inför ens blickar, får allt bestämdare färger och
konturer och utvecklar allt flera karaktäristiska detaljer,
ifrigt utpekade för de resande af de bada syskonen,
Adolf och Eva ... Det röda därborta, — det är
Martorps-klefven — där ligger Brattfors med sitt vattenfall och
sina fantastiska bergformationer, om hvilka Eva nyligen
»så lifligt påmints» i Sachsiska Schweiz; — där skymtar
redan i sluttningen Husabys uråldriga, treklufna
kyrk-torn — och nu — nu — »nu ser man Blombergs
skog!! —»... Alla vidare ord äro öfverflödiga.
Och strax därpå är man framme vid den första
langa, branta backen, utmed hvilken de väldiga,
våg-räta sandstensblock som bilda Kinnekulles grundmur
lysa hvitgrå och mossbevuxna i solskenet som ruinerna
af någon forntida jättestad. Geijer yrkar, som alltid,
på att man skall stiga ur vagnen »för att skona hästarna»
och alla följa villigt hans maning, medan kusken återtar
sin plats och långsamt kör förut. Det blir en vandring
som tar tid — ty hvilken utsikt breder sig icke här
för ens syn, mera fängslande och underbar för hvarje
steg! — Hur ofta måste man icke stanna för att se sig
om, glädas och förvånas! — Allt vidare och vidare,
allt mera blånande rullar slätten ut sig, allt högre höjer
sig synranden ät landsidan — och pä den andra
hvem kan väl någonsin glömma detta första intryck
af oanad, öfverväldigande skönhet, af luft och ljus, af
obegränsad rymd och friskhet — ? — Vänerns breda
yta, närmast inramad af Kallands langa udde, men där
bortom strandlös och oändlig som hafvet själf så långt
ögat når... Har det väl, frägar man sig gripen och
betagen, egentligen bland allt det sköna man rest så
långt för att skäda och beundra funnits någon enda
syn som ej blir matt och blek, färglös och alldaglig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
