Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRORD.
Man måste beklaga, att Anna Hamilton Geete ej
fick afsluta sin bok I solnedgången. Under det
hon sysslade som ifrigast därmed, yttrade hon i ett bref:
»Jag fattar fortfarande ej huru jag verkligen kunnat
komma mig för med att skrifva allt detta — och på
samma gang förefaller det mig ibland, som om hela mitt
lif egentligen endast varit en uppfostran och förberedelse
just till detta arbete.» Också var ingen så skickad som
hon att utföra detta arbete — det insåg hon själf trots
sin ödmjuka förvåning öfver det bifall hon skördade
för de delar hon hann med. Ingen af hennes
efterlefvande innehar ens tillnärmelsevis en så rik muntlig
tradition i ämnet, förvärfvad ur första hand, bevarad i
ett förträffligt minne och förstärkt af en inbillningskraft,
mäktig att fylla sammanhangets luckor på ett sätt som
lämnar föga öfrigt att önska. Härtill kommo en flödande
lätthet att uttrycka sig, ett ledigt, mjukt, stundom
nästan för yppigt språk, besjäladt af en kärlek för
uppgiften och ett brinnande intresse, som oemotståndligt
smittade och framkallade en verkligen öm beundran för
den impulsiva författarinnan, hvarom den mängd
tacksägelsebref hon öfversvämmades med bär vittne. Hon
berättar med så stor liflighet, att läsaren endast motvilligt
tror hvad han ju vet, men gång på gång måste erinra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/4/0013.html
