Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det ryska besöket i Stockholm 1838. G. H. Mellins novell Sveriges sista strid. Geijerska våningen i Operahuset. Carl XIII:s torg. Inomhus och hos kamrerns. Friplats på Operan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
geijer promenerar »i torget»
Mycken omväxling erbjöd den tiden icke Carl XIII :s
torg i och för sig, men godt om utrymme hade man där,
och i hvarje fall fanns icke inom denna trakt af
Stockholm en bekvämare och mer lugn promenadplats. Väl
kunde en regnskur inom kort förvandla sandöknen till
ett träsk, men det torkade snart upp, och i alléerna hade
man, så länge deras lindar voro lofvade, en tillflyktsort
för oväder. Tvärt emot förhållandet i århundradets
senare hälft var det på denna tid den västra allén, som
var den fashionabla; matroser, gardister och tjänstefolk
hade ej ännu lagt beslag på den, utan själfva gräddan af
societeten dvaldes här, framför allt om morgnarna, och
en söndagsmorgon var då, som August Blanche uttrycker
sig, den förnäma eller rika världens torgdag. Den
gemensamma dragningskraften för de eleganta kavaljerer och
damer i de mest utsökta morgontoaletter, hvaraf allén
då vimlade, utgjordes under högsommaren af den i
torgets norra ända belägna Arsenalsbyggnaden,
ursprungligen ett orangeri, på fru Lenngrens tid lokal för
den s. k. Vauxhallen och omsider, i sin sista metamorfos,
tjänstgörande som brunnssalong. Dess mest lysande
period som sådan inföll väl på 1830-talet, men ännu
hörde det till goda tonen att under den varma årstiden
gå ner i »torget» och reparera sin under vintersäsongen
medtagna hälsa med några glas Carlsbader, Marienbader,
Stålpyrmonter eller i lindrigaste fall kanske bara Selter.
Geijer promenerade flitigt i torget under de vackra
höstdagar som återstodo. Brunnsterminen var ju
längesedan förbi, och någon besvärande trängsel kunde ej
råda; han hade ganska visst frihet att efter eget val
spatsera ensam eller uppsöka någon annan fotgängare
att samtala med. Det rörliga vimlet på de omgifvande
gatorna borde ju i hvarje fall kunna med det ovanas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
