Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Agnes kommer hem. Hennes intryck af hufvudstaden. De små Knösarna på besök. Slutet på deras saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
små knösarna på besök
som ej gjorde några visiter. Naturligtvis fortsattes det
regelbundna umgänget med kamrerns, hvaraf man njöt
en så lugn trefnad, och några af de förtroligaste bland
umgänget, som Lagerhjelms och Geijerstams, såg man
då och då. Ett par gånger besökte man spektaklet,
men utan synnerligt nöje. På kvällarna var familjen
mest ensam; dock kom alltid morbror Knut för att läsa
Aftonbladet och dricka ölost. En dag hade man i hemmet
Matinée musicale,då Agnes fick spela med
Falkenholm, Sack och Lindblad, men ännu mer gladde sig åt
att höra dessa äkta artister och önskade att förfoga öfver
Eva Hamiltons öron också för att kunna njuta dubbelt.
Samma dag kommo på besök tre unga Uppsalabekanta:
Julius Rabe, A. Adlercreutz och Adolf Hamiltons bäste
vän, Herman Gyllenhaal; de medförde liksom en frisk
fläkt från det gamla oförgätliga universitetslifvet.
Längre fram i veckan hade Geijers till middag inga
mindre än Knösarna, som sedan någon tid varit i
Stockholm och bodde hos det unga paret Geijerstams. De
lifliga gästerna blefvo så fullproppade med berättelser
om allt märkvärdigt från den utländska resan, att de
tycktes rent handfallna. Fru Alida satt med utspärrade
ögon och vidöppen mun utan att kunna få fram mer än:
»Detta var det allra förspändaste jag nånsin hört.»
Detta något mystiska utrop undföll måhända den lilla
frun, när hon fick höra omtalas det oväntade
sammanträffandet mellan Geijers och vicomte d’Arlincourts
dotter. Åtminstone kan man vara viss på att den episoden
inte blef uteglömd. — Knösarna dröjde ännu en tid i
hufvudstaden, och Geijers råkade dem äfven borta. Men
ju oftare Agnes fick se dessa gamla omhuldade vänner,
dess mer öfverföll henne en känsla af både medlidande
och obehag. De hade aldrats i så påfallande grad. Tekla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
