Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Geijer arbetar i Riksarkivet. De förlofvades framtidsplaner. Läsaftnar. Agnes och litteraturen. Musik. Maskerad på Operan. Umgängeslif. En misslyckad bjudning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
EN MISSLYCKAD BJUDNING
och åhörarkretsen sitter andäktigt lyssnande i stum
uppmärksamhet, öppnas dörren, och Fröst träder in med en
mycket bekymrad uppsyn, men stannar häpen på
tröskeln. »Herre Gud,» utbrister han till slut, »ä’ inte
herrskapet bjudna till mig i afton?» »Nej, visst inte!»
svara Anna-Lisa med man och dotter i kör. Då
upplyser Fröst, att hans supé är tillställd enkom för
professor Geijer och dennes familj. Hans öfriga gäster hade
suttit länge och väl i spänd väntan på att få se dem träda
in. När omsider klockan slog 9, hade värden ej längre
kunnat bemästra sin oro, utan kastat på ytterrocken
och gått för att taga reda på orsaken till det oförklarliga
dröjsmålet. Och se: nu befanns det, att betjänten helt
enkelt glömt att framföra bjudningen till hedersgästerna.
Saken kunde ej hjälpas: Geijers voro ej klädda för stor
supé och hade ju dessutom främmande själfva. Fröst
måste aflägsna sig med detta besked, säkert ganska
snopen och föga belåten med att nödgas meddela
resultatet af den misslyckade expeditionen åt det hos honom
samlade sällskapet. Förmodligen blef det något svårt
för litet hvar att hålla god min efter denna redogörelse,
ej minst för värdfolket, och betjänten torde ej heller
ha fått för roligt. — Men inom professorshemmet i
operahuset verkade det lilla intermezzot snarare upphäfvande
än nedstämmande. Man fick där en synnerligen munter
afton. Efter maten berättade Berg lustiga historier om
sin svärfar, Lars Hjortsberg, och agerade därtill alldeles
förträffligt. »Vi skrattade som galningar,» försäkrar Agnes
sin fästman, och hon tillägger: »Du vet hur Ava kan
skratta.»
Agnes Geijer satte värde på folk, som kunde skratta.
Äfven hos sin blifvande svägerska upptäckte hon
med-glädje denna förmåga redan vid deras första samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
