- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Fjärde samlingen : 1846-1847 /
76

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Julen. Adolf Hamilton i sin fästmös familj. Två bref från fru Anna Lisa till Malla Silfverstolpe. Atterbom och Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

ANNA LISA SKRIFVER

»Älskade Uppsalavänner! Under den djupa tystnad
som i afton råder omkring mig har jag mina tankar så
mycket hos eder, att jag nödvändigt på detta sätt måste
språka med eder. Att ge ord åt alla mina välönskningar
på det nya året vill jag ej försöka; hvar och en af
eder vet, hur hjärtligen jag unnar eder allt det goda
I själfva önsken eder. Ja, Gud i himlen välsigne eder
alla! Jag har fått och har bra mycket godt, men tron
mig, ingenting i världen skulle kunna ersätta mig
säkerheten af eder trofasta vänskap och vissheten om edra
varma förböner för det mig kärast är på jorden. Tack,
min dyra, älskade Malla, för ditt så outsägligt
välkomna bref före jul! Äfven har jag att tacka den goda,
kära Lotten Kræmer för ett dylikt. — »Det är dock
ingen nöd att lekamligen skiljas vid älskade vänner,
då man kan få sådana bref och riktigt känna, att
själs-frändskap räcker öfver och trotsar alla afstånd.» —

Geijer fortfar att må bra, trifvas och lägga på hullet.
Om hans åkomma eller fallenhet ej vore så förrädisk,
skulle jag nu kunna, tycker jag, öfverlämna mig åt
hoppet om en längre lifstid för honom; nu tackar jag
Gud så innerligen för hvad som är och vågar ej se
långt framför mig — och så är det ju alltid i denna
världen — beredd måste man vara. Det var likväl en
tid, då jag ej kunde känna mig beredd. Men vår
Herre har sina vägar att uppfostra en, tills man
kommer därhän. — Det arbete Geijer nu har i Riksarkivet
är honom så passande och graverar för ingen del hans
hälsa, liksom det nu är det mest tillfredsställande för
hans känsla att veta sig, så långt han förmår, uppfylla
det allmännas fordringar. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/4/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free