Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Julen. Adolf Hamilton i sin fästmös familj. Två bref från fru Anna Lisa till Malla Silfverstolpe. Atterbom och Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTERBOMS FÖRSVAR
91
»Dem af mina landsmän för hvilka en verklig
kännedom om mitt tänkesätt om Erik Gustaf Geijer icke är
likgiltig, mà det tillåtas mig hänvisa till den efter ett
par månader utkommande fjärde delen af »Svenska siare
och skalder». Det torde sedermera kunna med någon
fullständighet afgöras huruvida jag förmår uppskatta
den store Bortgångnes förtjänster, huruvida jag deltager
i alla sanna Svenskars erkännande af hans mångfaldigt
och odödligt fruktbärande verksamhet; huruvida jag
ännu omfattar honom med min första ungdoms
oförminskade kärlek; — i få ord sagdt huruvida hans bild
är mig vördnadsvärd, hans ära dyrbar, hans minne heligt.
Uppsala den 7 juli 1847.
Atterbom.»
Detta inlägg affärdas i Allehanda med några hånande
ord. Det är också i så måtto svagt som det ingenting
gendrifver och, med alla sina bedyranden, föga berör
de klandrande anmärkningar som framkallat det. Men
det må ju räknas den känslige skalden till godo, att han,
som tydligen är djupt sårad, likväl af håller sig från
personligheter och begagnar ett värdigt språk.
Den bebådade delen af Siare och Skalder kom
på hösten och var försedd med en Tillägnan till
Erik-Gustaf Geijer. Inledningsorden mà anföras: »Det
vanliga språkbruket hade kanhända fordrat en annan
öfverskrift: »till skuggan af Geijer» eller något dylikt.
Men jag skrifver icke så. Det är just skuggan af dig
som har försvunnit. Jag känner, i min innersta själ,
din verkliga närvaro; och vet, att jag nu mera än
någonsin, talar till väsendet.» — Längre fram förekommer
detta yttrande: »Svaga själar mäkta ej förstå den saknad
som vid en väns graf kan tala både kärlek och sanning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
