Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Tre bref från Agnes till hennes fästman. Karnevalstiden. Maskeradbal hos excellensen Ihre. Tegnérs minne på Kungliga teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
AGNES LÄNGTAR TILL LANDET
också rätt uppledsen på Stockholmslifvet, så mycket det än
bjudit henne, framför allt af musikalisk njutning. Hon
längtade efter stillheten på landet och gladde sig åt att
den tid nalkades, då dessa eviga skilsmässor ej mer
kunde komma i fråga, utan hon skulle få stanna för
alltid hos sin vän. »Men,» tillägger hon, »sant är, att
denna glädje ibland skymmes af en obestämd fruktan
vid tanken på att lämna hemmet för alltid och pröfva
lifvet som en handlande person för mig ensam. Men
nej, ej för mig ensam! Huru kunde jag tänka så!
Jag har ju dig, som skyddar, stöder, hjälper mig. Vid
denna tanke blåser alltid den där fega ängslan bort,
som ibland öfverfaller mig. Skall du bli ledsen på mig
för denna uppriktighet om min brist på mod? Men
du förstår mig och känner mig ju? Du vet ju, hur
innerligt djupt jag håller af dig, och förlåter mig därför,
emedan kanske just i höjden af denna känsla ligger min
bäfvan att ej som din hustru kunna bli hvad jag ville
och borde vara.
Men vet du, hvad jag tänker ibland och som tröstar
mig? Att då Adolf har mod att taga mig till sin hustru,
så bortskämd och oduglig som han ser mig nu, så
älskar han mig visst nog mycket för att ha fördrag med
mig, tills jag hinner öfvervinna dessa fel.––-
Du kan ej tro, hur jag dessa dagar i mitt hufvud
ställt upp våra möbler och hängt dessa kattunsgardiner
för fönstren. I salongen har jag tydligt sett, hur vackert
solen skinit in igenom det rödrandiga tyget på vår
sammetsklädda stol och mina grannlåter, mina kära
småsaker, på kakelugnskanten. Få vi då fortepianot,
en athénienne med noter och pappas byst, så kan det
ej bli trefligare? Jo blommor i fönstren får det också
lof att vara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
