Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Geijers sista sjukdom och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
TANKAR PA DÖDEN
död hade ej ens hans anhöriga alldeles uppgifvit tanken
på att han i maj skulle kunna resa till Uppsala, ehuru
Agnes och hennes mor ansågo det bäst för honom att
afstå därifrån, emedan han var rädd för tal och
tillställningar, som han nu ej orkade med. Han häntydde ingen
gång på att hans dagar voro räknade, och läkaren hade
förbjudit hans omgifning att bereda honom därpå,
emedan hvarje sinnesrörelse kunde försämra hans tillstånd.
Möjligen ansåg sig hans hustru manad af sitt samvete
att på omvägar leda hans tankar i riktning mot
möjligheten af en snar hädanfärd; alltnog: hon frågade honom
en gång, om man alltid borde tänka på döden. »Å nej,»
svarade han då, »men man skall lefva så, att man ständigt
är färdig att dö.» En annan gång talade hon med
honom om bönen, hvarvid han yttrade: »En enda suck
hinner kanske snarare sitt mål än den längsta bön.»
Han längtade starkt till Blomberg, och slogo alla
andra bemödanden fel att förströ honom, så fick Agnes
honom alltid både mild och glad, blott hon nämnde
detta ställe. »Den som väl vore på Blomberg,» utbrast
han, när hon visade honom blåsippor därifrån. Han bad
henne hälsa Adolf och lägga denne på hjärtat att skaffa
höns, som Geijer kunde få mata till sommaren, samt
för all del laga, att ej alla körsbär åtes upp, innan han
komme — särskildt var han rädd för att unga Gotthard
Hamilton skulle släppas lös i trädgården.
Påsken kom med köld och nästan oafbrutet yrväder.
Kamrerns voro under hela helgen flitiga gäster hos
professorn, som nu ej mer kunde lämna sina rum.
Stickningarna i hjärtat samt den tilltagande svagheten och
därmed förenad sömnlust voro tecken, som verkade starkt
beklämmande på hans omgifning. Till och med Agnes
började fälla modet och bli, som hon kallade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
