Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Geijers sista sjukdom och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLSTÅNDET FÖRVÄRRAS
129
sådana förhållanden var för sina vänner, uttryckes bäst
med Anna-Lisas ord, då hon kallar honom »vår
välsignade Lindblad, som jag håller af som en bror», samt
tillfogar: »Hur vänskapsfull han denna tiden varit, kan
ej beskrifvas.»
Det är om samma tid hon yttrar till sin Malla:
»Jag mottog i går ditt kära bref med samma känsla
som alltid; nu var det med kanske ändå mer längtan
att få luta mig till ditt trogna bröst och få gråta ut.
Jag har tillbringat de kvalfullaste dagar i min lefnad.»
Geijers tillstånd hade förvärrats. En kort därpå
inträdande skenbar förbättring vågade man ej fästa sig vid,
då läkaren ej trodde sig kunna säga om den var tillförlitlig
eller om —. »Jag kan ej skrifva det, knappt tänka det,»
utbrister Agnes. Dock måste man söka hålla modet uppe
och, fast hjärtat var beklämdt, visa sig artig och tacksam
mot en hop intresserade besökande, som kommo och
gingo om hvarandra. Den sjuke kunde vara inne och,
sittande i sin stora, bekväma emma, Hebbes präktiga
julklapp, emellanåt tala lifligt och gladt. Agnes fortsätter att
berätta därom: »I går var han mycket liflig på kvällen,
men här var visst för mycket folk, och han talade länge
och blef irriterad — som han ofta blir nu — öfver
småsaker, och kanske kommer därutaf, att han är
sömnigare och orkeslösare i dag än vanligt. Det
sorgligaste är, att han leds så grufligt och lynnet är
ned-stämdt. Det är någonting tröstlöst i detta tillstånd,
hvartill man vaknar hvar morgon utan någon förändring.
Kallt och grått utomhus, och att se honom gå och
vanka som en orolig ande — eller sofva. Mitt mod
står ännu bi, men mamma är det synd om; hon
åldras mer på dessa dagar, än hon gjort på ett par år.
Men det är orätt att klaga — sorgen skulle någon
9. — I solnedgången. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
