Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Geijers sista sjukdom och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STRÅLE AF HOPP 131
hörlig benägenhet för sömn, härrörande af slapphet både
in- och utvärtes. Åt sina känslor under allt detta ger
Agnes luft i dessa rader till fästmannen: »Ack, Adolf,
jag ville så gärna vara förnuftig för att kunna vara för
mamma hvad jag bör och vill — men det är ej lätt,
då hjärtat darrar af fruktan och ängslan. I går var det
svårt.––I dag är det bättre — ty vi hoppas
— man kan ej lefva utan hopp, om det än är ett
halmstrå man hänger sig fast vid. Bed Gud för mig,
att jag måtte vara nöjd med Hans vilja, som ger och
tager, om Han också tager bort den ljusaste stjärnan
på min himmel!»
Efter fem dagar visade patienten ater tecken till
aptit, hvarpå doktorn otåligt väntat som förebud till
verklig förbättring. »Gifve Gud,» skrifver Anna-Lisa till
Malla, »att jag nu vore öfver alla dessa slitningar emellan
fruktan och hopp — men jag vågar ej. Bra svag är han,
orkar ej stort tala eller intressera sig för något; fordom
då han varit sjuk, har han ändå alltid varit in high
spirit och kunnat deltaga i alla intressen — nu orkar
han ej; litet bättre tycker jag det är i dag. Märkvärdigt
att se en så allvarsam sjukdom, och en hjärtsjukdom,
utan alla plågor. Själf anar han ingen fara. »Bara jag
får komma ut och får vara i rörelse,» säger han, »får
jag aptit.» — — Jag tillstår, att det förutgående
tillståndet, då han gick uppe och vankade, utan ro och
styrka att något företaga sig, var mig plågsammare
än då han blef liggande. Han sade då: »Det var durnt,
att jag ej förr lagt mig, som jag alltid måste i Uppsala;
då hade jag förr fått svettas.»–-Jag tänkte i dag
att skrifva ett ordentligt bref till mina kära i Uppsala,
men jag måste jämt passa på Geijers skötsel och har
ingen ro i min själ, men jag ville ej lata eder vara i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
