Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Geijers sista sjukdom och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
GEIJER PÄ SITT YTTERSTA
hälsade honom från dig, fick han sin vackra, milda min
och sade: »Hälsa honom mycket, mycket!»
Det fägnade mig att höra dig tala om Herman
Gyllenhaal. Jag har på så länge ej hört något om
honom och jag håller riktigt af honom. Jag kommer
alltid ihåg mina gladaste dagar, då jag ser honom.
Minnet af min bekantskap med dig hänger också
tillsammans med Herman.
Pappas tillstånd är oförändradt sedan förmiddagen.
Han sofver nu. Farväl, min egen Adolf!
Hälsa ifrån din A
Mamma hälsar ömt — stackars min mamma! Hon
är så djupt bekymrad!»
Då Agnes nedskref senare delen af detta bref, anade
hon säkerligen icke, att slutet var så nära. Redan nästa dag
kallades Geijer bort från lifvet.* Då man märkte, att det
led, sändes bud till yngsta sonen, kadetten, som sprang
från Karlberg in till Stockholm. Han kom i god tid,
ty fadern hade ännu tre timmar kvar. Utom de närmaste
voro äfven lifmedikus Edholm och Malcolm Hamilton
närvarande vid dödsbädden. Den sjukes bröst gick högt,
och han sade ofta: »Jesus Kristus». På läkarens fråga
svarade han dock, att han inga plågor kände. Men
den flyttsjuka, som hos döende ofta brukar föregå den
stora, afgörande flyttningen, fortfor att ansätta Geijer
in i det sista, och han fördes från den ena liggplatsen
till den andra. Då han slutligen skulle läggas ned på
en soffa, måste han själf med ett kraftigt tag i dess
bakre kant rycka upp sin tunga kropp för att ej halka
* Agnes hade sista natten ensam vakat i sjukrummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
