Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Runebergs Vårt land. Svenska pressen om Geijer. Två bref från hans änka. Hans jordfästning. Grafsättningen i Uppsala. Den dödes eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESSEN OM DÖDSFALLET
137
»Mitt land, mitt folk! — då lifvets strängar brista,
för er, för er den suck som blir min sista.»
Kunde en sådan suck omsättas i ord på ett fullare
och skönare sätt än genom Runebergs dikt? Det är
som om till den döendes bädd en rikare skaldegenius
än hans egen närmat sig osynlig och hviskat i hans öra:
»Jag förstår, hvilken afskedshälsning du velat sända
ditt land. Och jag skall föra fram den.»
Att Geijer älskat sitt land, att han gjort det heder
och gagn, erkändes vid hans frånfälle villigt och
enhälligt. Ur pressens uttalanden om den bortgångne må
här anföras några prof.
Aftonbladet ägnar hans minne denna runa:
»Professoren Erik Gustaf Geijer, hvilken efter
sin flyttning till hufvudstaden i oktober sistlidet år, flera
gånger varit utsatt för betänkliga sjukdomsanfall och
nu senast allt ifrån Palmsöndagen icke kunnat lämna sina
rum, kände sig under den påföljande tiden mer och
mer angripen af ett lidande i hjärtat, en fortsättning af
ett sjukdomsanlag, som tidtals påkommit honom sedan
20 år tillbaka, då han lärer haft en svår kikhosta och
ett blodslag åt hufvudet. Sedan förlidne lördag tilltog
det onda, så att han icke mer kunde lämna sängen,
och förvärrades dagligen, med krafternas aftagande, så
att redan i förrgår intet mera hopp var om hans
vederfående, tills i går afton, mellan klockan 7 och 8, då
hans stora, ännu helt nyligen så kraftfulla ande lämnade
det jordiska.
Vi behöfva icke vidlyftigt utbreda oss öfver den
saknad som denne ovanlige mans bortgång väcker inom
hans efterlämnade familj, hos hans personliga bekanta,
hos den akademiska ungdomen och lärarepersonalen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
