Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Runebergs Vårt land. Svenska pressen om Geijer. Två bref från hans änka. Hans jordfästning. Grafsättningen i Uppsala. Den dödes eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGLIGT ALLEHANDA
139
historiska studium i Sverige. Häfdatecknare hafva kanske
funnits, som vetat mera fakta och data; men få —
och bestämdt inom Sverige ingen — hafva sett så
djupt och så vidsträckt; för honom blefvo häfderna
först lefvande. Han såg i dem icke blott krig och
fältslag, freder och traktater, furstar och deras tjänare;
han såg mänsklighetens utveckling, och såg henne
i ljusa och kolossala former, såg henne från en religiös
punkt. Han såg egoismens och råhetens brott mot
släktet, han straffade dem, slog hårdt; men han
misströstade aldrig. Vi hafva hört honom kallas optimist;
och han var det, såvida därmed menas tro på
människovärde och dess seger, på kristendomens slutliga
antagande. Man nödgas nämligen erkänna, om man vill
se sanningen, att af kristendomen har föga spår hittills
funnits, minst under de tidehvarf, som man nu fått det
infallet att företrädesvis kalla kristet religiösa.
Sanningen trängde sig oemotståndligt på Geijer;
han kunde icke värja sig för henne, i hvilken politisk
tro han än var stadd. Sina förnämsta och flesta historiska
arbeten har han författat, medan han ännu var
instängd i hvad han själf kallade »stugan»; och likväl
äro dessa arbeten den skarpaste vederläggning af
»stugans» dogmer. Han måste slutligen inse det själf och
offentligen erkänna det. Han var stor nog för att tåla
vid en sådan rekantation. Hon var hos honom ingenting
af hvad dylika så ofta företett hos andra, hon var
resultatet af ett inre tvång.––
Geijer kunde — — — stiga glad ned i sin graf,
då han betänkte allt det goda han velat och verkat.
Det var sannerligen icke litet. Få hafva rätt att säga,
det de uträttat så mycket ädelt och skönt; och om Sverige
begråter sin store son, så är det dock stolt över att hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
