Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ett stilla bröllop. Anna Lisa Geijers sista år. Agnes Hamiltons senare öden. På Uppsala kyrkogård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVÄRA PRÖFNINGAR 165
uppe, ty den stod profvet i lust och nöd, i sorg och
glädje, i hälsans och i sjukdomens dagar. — Genom
olyckshändelse förlorade de sin yngsta son, en känslig
och älskvärd yngling. Då fadern måste meddela modern
sorgeposten, påminde han henne om att man kan ha
mycket värre sorger af sina barn än att förlora dem
genom döden. Hon sörjde starkt och lifligt. Men midt
under strömmande tårar kunde hon nästan med
munterhet berätta, hur naivt den barnaglada gossen hade
föreställt sig, hvilka underbara äfventyr han möjligen
skulle få upplefva på den sjöresa som förde honom
in i evighetens famn. För deltagande vänner läste hon
upp ett språk, som hon skrifvit in i den bibel hon skänkt
sonen vid afskedet: »Herren bevare din fot, att den icke
slinter!» Minnet af denna bön skulle gjort de flesta
mödrar upproriska mot försynen. Men intet knot kom
öfver Agnes Hamiltons läppar. Kände hon, att Gud
hört henne — bättre än hon velat? — Det var märkligt
att iakttaga, hvilket inflytande denna på en gång
under-gifna, friska och spänstiga moderssorg utöfvade på ett
sjukt sinne. Uno Troili, som bevittnade den och vid
denna tidpunkt just höll på att återfalla i sin periodiska
mjältsjuka, lämnade det sörjande hemmet i en vida
lättare och lugnare sinnesstämning än han gått dit
utan att känna den förlust som drabbat dess medlemmar.
När denna sorg träffade Agnes, hade hon redan
börjat angripas af det fruktansvärda lidande, som
bortryckt hennes mor och Alida Knös. Men utrustad med
större motståndskraft än någon af dem, fick hon kämpa
mot sitt onda i mer än tio år och därunder utstå flera
operationer, innan hon dukade under. Väl frestades man
att fråga sig, hvarför en sådan kvinna som hon skulle
pröfvas så hårdt, och ett dylikt spörsmål kunde nog i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
