Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ett stilla bröllop. Anna Lisa Geijers sista år. Agnes Hamiltons senare öden. På Uppsala kyrkogård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
MUSIK
tryck för lifvet han fått af att höra värdinnan där och
professor Carl Nyblom tillsammans sjunga Wennerbergs
duett till Ingemanns ord: »Tidt er jeg glad».
Wieselgren var icke den enda som blef djupt gripen däraf. Man
bjöds också på Geijers sånger, och det är öfverflödigt
att säga, hvem som sjöng dem och hur de utfördes. Att
vacker studentsång förekom, faller af sig själft. Man
kunde på slottet äfven få njuta af den prestation Agnes
i sin ungdom så lifligt unnat sin svägerska Eva att få
höra: Lotten Lindblads, numera fru Feilitzens,
pianospel. En gång då detta hände steg fru Nyblom upp
efter slutet af ett stycke, närmade sig artisten och
utbrast: »Aa, lad mig kysse Dem!» Vid samma tillfälle
berättade fru Feilitzen, hur hon i sitt föräldrahem en
morgonstund öfvade sig vid pianot och blef tagen i
skarp upptuktelse af själfva Jenny Lind. Halfklädd och
lågande af harm, kom Jenny inrusande från ett sidorum
och utropade häftigt: »Hvad tänker du på? Skall du
slarfva?!» »Hon hade alldeles rätt,» tillade berättarinnan,
som med en viss belåtenhet dröjde vid detta minne.
Kort före sin död — hon var då öfver 80 år- gammal
och blind — yttrade Lotten Feilitzen till sin syster:
»Är det så, att man i ett annat lif kan få träffa och
känna igen sina vänner, så är det två, som jag vet,
att jag kommer att råka på ett alldeles särskildt sätt och i
ett särskildt litet rum. Det är pappa och Agnes Geijer.»
Det kunde vara mycket att berätta om
födelsedagsfester, utklädningar, repetitioner till sällskapsspektakel
och åtskilligt annat, som hör till de glada hågkomsterna
från Uppsala slott — — — Angenämast var där likväl
i hvardagslag. Under vackra sommardagar slogos
matsalsdörrarna upp, och man gick ut på terrassen utefter
den åldriga kungaborgens östra långsida, där man, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
