Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ett stilla bröllop. Anna Lisa Geijers sista år. Agnes Hamiltons senare öden. På Uppsala kyrkogård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGNES’ DÖD
173
födelse, som firades af studentkåren och med en särskild
fest af Värmlands nation, hvilken på högtidsdagens
förmiddag hade sändt en deputation till Slottet för att
inför den frejdade landsmannens dotter uttrycka dess
vördnad — för dem båda. Hon tackade i enkla, värdiga
ordalag, och med fin grannlagenhet berörde hon därvid
äfven, hvilket värde hennes far satt på sin blifvande
måg. — I samband med nämnda jubileum skref Nyblom
Geijers hus, en dikt som Agnes varmt berömde för
dess träffande och poetiska karakteristik af hennes
föräldrars sista Uppsalahem, hvilket författaren denna tid
själf bebodde.
Sin fars staty fick Agnes ej se. Tre år innan den
restes hade hon gått bort. Hon afled på sin födelsedag,
den 7 juli 1885, 61 år gammal. Ännu den närmast
föregående årsdagen hade hon varit rask och spänstig samt
uttryckt sin undran öfver att vara så gammal. Till själen
förblef hon ung in i det sista och bevarade hvad hon
kallade sin »okufliga lifslust», inför hvilken döden nog
kunde ibland kännas både ofattlig och svår. »Men,»
tillade hon, på tal i detta ämne, »föreställningen därom
kan också ibland skänka mig en ljuflig frid.»
Agnes Hamilton var mån om sin kvinnliga värdighet
och hade en air, som imponerade och höll obehöriga
på afstånd. Hon hörde icke till dem, som skänka bort
sitt förtroende till hvem som helst och hvilkas famn
står öppen för alla. Gåfvan af hennes vänskap
förvärfvades icke fort, men dess pålitlighet var trygg, och
dess värde sällsynt. Några månader före sin död yttrade
hon, att man alltid värderar de människor man lär känna
riktigt. Ingen svarade, men en af de närvarande tänkte i
sitt hjärta: »Du älskade! Så kan du tycka, därför att du
själf är en af de få som vinna alltmer på närmare
bekantskap.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
