Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inför morgondagens värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställde mig till förfogande. Jag hade genom
tidningarna fått kännedom om den oerhörda entusiasm för
Finland, som präglade stämningen hemma i Sverige,
och jag kände en stark sympati för den paroll, som
utfärdats: Finlands sak är vår.
Jag telefonerade emellertid till Stockholm för att
få ytterligare upplysningar. Hur ställde sig
exempelvis den svenska regeringen till förslaget? Det var
andra rent praktiska frågor, som jag måste få
besvarade, innan jag definitivt kunde acceptera att
sätta i gång. Efter ett par dagar fick jag ett positivt
svar — något hinder från svenska regeringens sida
förelåg inte.
Nu följde tre hektiska månader. Min första
åtgärd var att fara till Washington för att i
utrikesministeriet förhöra mig om de officiella amerikanska
myndigheternas inställning till förslaget. Jag hade
långa samtal med president Roosevelts rådgivare för
europeiska frågor, och han förklarade omedelbart, att
ur vissa synpunkter var förslaget ogenomförbart.
Den amerikanska lagen förbjöd nämligen
upprättandet av beväpnade kårer i Förenta Staterna för
användning på utländsk mark. Utrikesministeriets
ledning ställde sig emellertid välvillig till att viss
materiel skulle få inköpas i Amerika och medgav även,
att enstaka amerikanare skulle erhålla pass för resa
till Europa. Om de sedan gick med som frivilliga
i det finska vinterkriget, var det en sak, som inte
myndigheterna ville lägga sig i. Jag kan inte låta
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
