Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »It's a long way to Tipperary...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillsammans med det tyska fartygsbefälet och de
engelska officerarna och kunde konstatera, att brittiska
krigsfångar och tyska besättningsmän bildat ett
kapell, som spelade fiol, gitarr och munspel så att
glädjen stod högt i tak. Jag gick omkring bland de
engelska fångarna på ett av de tyska lasarettsfartygen,
jag kunde berätta för dem, att de nu snart skulle få
komma ombord på ett engelskt fartyg för vidare
befordran till England, och de berättade för mig, att
den tyske läkaren just med gott resultat företagit
en blindtarmsoperation på en av de engelska
invaliderna. De tyska läkarna frågade mig, om de kunde
få köpa några armbandsur. De ville nämligen skänka
dem till sina engelska kolleger till tack för gott
samarbete.
När jag talade med dessa män, amerikanare,
engelsmän och tyskar, hände det, att ett starkt vemod
bröt fram hos dem, en ångestfylld känsla av
osäkerhet inför framtiden. Jag minns en gammal tysk
kofferdikapten, som satt tyst och stilla i sin
järnvägskupé, väntande på att tåget skulle avgå till
Trelleborg. Då jag frågade honom, om han inte var glad
över att få komma hem, svarade han: »Nog är det
skönt att få vända åter. Men jag kommer från
Hamburg, och då förstår ni nog, att jag inte har
alltför stora förhoppningar om att få återse min familj.
Det är flera år sedan jag lämnade den.»
Annars dominerade glädjekänslorna. Det var många,
som sade mig, att det hela var som en dröm — det
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
